Aftonbladet – 7 mars 1865, sida 2

Kära gamle-far!? sade hustrun till An dreas. -?Ge en tår mjölk åt barnet, son står här. Det har ingenting fätt sen i gål qväll. Lång väg sendess, och skarp hun ger för den, som är hjelplös.? Andreas svarade ej, men gick burt til skåpet och skummade litet med en träd. sked i en skål. Barnet, som vaggande följde honom, med tungspetsen utsträckt ge nom munnen, var klädt i en liten röd hätta. och såg ut att vara ganska mätt och väl. behållet. Det var synbarligen nyfiket at få titta in i skåpet och tycktes ha undersökningsinstinkten utvecklad i hög grad. ?Du gör bättre, gamle-far! sade nu man: nen, att förunna mig en drick som värmer, du förstår! Barnet der åt i granngården nyss.? Derpå gick han fram och tittade sjelf i skåpet, der den blå flaskan stövde sig mot väggen, såsom han visste sedan gammalt att on brukade göra. Han tog flaskan, satte den för munnen, drack och log. -?Nu skall du till tack få någonting att bota all slags modstulenhet med. : Ge det till den stackars enkan derborta i Prestsäter! Svårt att sörja man sin, som hon gör. Inte sannt, trotjenare der? Ah! Han ställde inte till någon obetydlighet, han ! Enka?? yttrade en jämmerfull gvinnoröst borta i hörnet af stugan. Den som talade låtsade vara mycket obekant med bygdens förhållanden och frågade, om det var någon, som nyss blifvit enka. AÅh-ja, Gudnås!? sade den ömma makan och modren. ?Litet läffsa) till barnet der, samle-far !? Andreas gick stillsamt och beskedligt efer läffsan och lade den bredvid mjölken åt barnet, hvarpå qvinnan återtog: ) ?Läffsa? kallas hopviket tunnt hafrebröd.