Telegrafunderrättelser. HAMBURG den 4 Mars. Franska 3-procentsräntan noterades 67:90 och engelska consols 89. I Newyork var guldagiot 101( och kursen på London 2192. Athen den 25 Febr. Inrikesministern blef kallt mottagen på Korfa. Tre i statsrådet inkallade Jonier hafva vägrat. Grefve Sponneck stannar qvar. Stadskassorna äro tomma och förra årets deficit utgör 6 millioner. I Livadien kringspridas repoblikanska proklamationer, i Cephalonien hafva oroligheter utbrutit och från Creta hafva helleniska undersåter blifvit otvisade. Konstantinopel den 25 Febr. Den diplomatiska förbindelsen med Persien hotar att afbrytas. Den i Konstantinopel samlade konferensen af stormakternas gesandter har enhälligt klandrat furst Kusas förfarande och förklarat att åtgärder till hans stäfjande vore nödiga. (Pr. T.) HAMBURG den 3 Mars. Ångbåtstarten är åter öppnad, 10 ångfartyg hafva ankommit hit. Wien. Deu otficiösa Coustitutionelle Correspondenz uppgifver, att Österrike förklarat de preussiska förslagen rörande hertigdömena oautagliga. KÖPENHAMN den 3 Mars, kl. 6,35 e. m. Moniteuren meddelar, att Fraukrike afslatit bancelstraktat med Hamburg, Lidbeck och Bremen. HAMBJIRG den 5 Mars. London den 4 Mars. Times innenåller i dagens nummer telegrammer från Bombay, som hit ankommit 8!e timuar sedan de blifvit afsklokade från Bombay. Den indo-europeiska telegraflinieon är au öppnad till allmänt begagnande. För ett tetegram om 20 ord betalas tll Kurradjee 4 2 ooh till Caloatta 5 1 sh. På Hamburgs börs berättades i går att en handelskris utbrutit I Bombay. EAMBURG den 6 Mars. Paris. Den här församlade telegrafkonferensea har uttalat sig för ott enda likformigt telegrafporto. En parlskorrespondent till Kölnische Zeltung vill veta, att man inom kort kan vänta ena lösning af frågan om hertigdömena på grundvalen af den tyska delens införlifvande med Prenssen och Nordslesvigs återlemnande till danmark. Preussen skall ännu ej gifvit sitt definitiva bifall till denna anordning. HAMBURG den 6 Mars. Paris. Undervisningsministern för ordar kostnadsirl och obligatorisk skolundervisning, då det vore kejsarens önskan att undervisningen åt landets barn bekostades af landet sjelf. Om de närmare åtgärderna för verkstäligheten af dessa huvndgrunder egde municipalråden att bestämma.