Aftonbladet – 6 mars 1865, sida 2

ralmajor och en landshöfding. Det värda bladet låtsar härvid alldeles glömma, att båda dessa ersoner äro framstående politiska män, att iksom de på riksdagen, utan att deras embeten lägger något hinder i vägen derför, kunua förläkta sjelfständiga politiska åsig ter, så kunna de äfven deltaga uti en politisk association, hvars med lofliga medel eftersträfvade systemål de gilla. Och detta syftemål är för öfrigt så långt ifrån att stå i någon strid mot vår regerings tendenser att det tvärtom mycket nära harmonierar med den öfvertygelse, som sedan två årtionden gjort sig gällande på samhällets öfversta höjder och äfven på mångfaldigt sätt i vår regerivgs politik. Nordiska Nationalföreningen alser icke samverkan mellan personer, som vilja genomföra de tre nordiska rikenas förening, utan mellan dem, ?som anse det vara af vigt att med alla lofliga medel förbereda? en sådan förening, utan att dermed på ringaste sätt hafva utstakat någon tidrymd, inom hvilken en sådan iörening skall realiseras. Att dess realiserande skulle kunna ske på flerahanda sätt är ganska klart och nationalföreningen har i sitt program icke inlåtit sig på frågan om dessa olika sätt, utan ansett det vara någonting, hvarom meningarne genom diskussioner och utredningar i ämnet skulle kunna utveckla och stadga sig. Att man icke vid hvarje tal om en sådan förening genast och ovilkorligt måste underförstå, att en af de båda befintliga dynastierna skulle ryddes af vejen?, visar sig temligen klart redan genom de utförliga meddelanden, som de danska tidningarne sistlidne sommar innehöllo rörande en brefyexling mellan Carl XV å den ena sidan samt Kristian IX och dåvarande konseljpresidenten Monrad äå den andra sidan rörande ett föreningsoch familjedrag. Att genom politiska och litterära förarbeten söka utreda de flera frågor, som stå i sammanhang med iden om en sådan förening, så att om politiska eventualiteter plötsligen skulle bringa densamma på dagordningen, man icke måtte stå alldeles oförberedd, utan allmänna meningen vara något förtrogen med de förhållanden som då kunde inträda och de intressen, som då vore att bevaka — detta tro vi vara en vigtig uppgift r Nordiska Nationalföreningen, för hvars lösning den bör kunna påräkna medverkan af alla de tänkande fosterlandsvänner, som både hatva känsla för det nationella och tilllika något akta på tidens tecken och som icke äro så försjunkna i det närvarande ögonblickets materiella intressen, att de derigenom sakna all blick för framtiden.