Aftonbladet – 4 mars 1865, sida 3

ing. Dock, som jag säger, liinns det ej fverallt onda tungor? Men hvad sägs då om henne, till exemel? ! Det sägs, att hon skaffar sig och läser : örbjudna böcker, att hon i tysthet ger delri rottsligas tidningar vapen i händerna, attlaq on stundom lemnar koret för att sätta sig In ch skritva poesi, att hon rufvar på ett förlag till kyrkliga reformer, som skulle ha f; ill syfte afskaffandet af de andliga ordla arne — att — att? — el Och här uppradade den goda damen en(5 öljd af anklagelser, den ena förskräckliare än den andra, och dömde mig på frily vand från ära och lif; men, sedan hon sä-lg unda lagt snaran om min hals och såg mig k vänga mellan himmel och jord, utropade t won i medlidsam ton: UM Och ändå är hon så god! h Också tillslöto alla konservatorii, äfvenl, s r I g r (6 C erättar man svåra saker på Ihennes räkg n n a le af lägsta ordning, sina portar för Enrihetta, som då skref till kardinalen för att ätta honom i tillfälle att fullgöra påfvens befallning. Han måste, ehuru motvilligt, vegagna sin myndighet för att skaffa henne plats i ett konservatorio, kalladt ?Constaninopels?, och om morgonen den 28 Januri 1849 lemnade hon klostret. Jag kände mig skakad?, säger hon, ?då lr ag gick att taga afsked af några nunnor, ! om haft medlidande med mig; de vorolj västan alla gamla och lifvade af uppriktig f romhet; och då jag bad dem om förlåtelse It ör de bekymmer jag mot min vilja kunhat förorsaka dem, rördes de ämda till tå; ar. Jag ville också ta farväl af dem, som I; förföljt mig; men jag lyckades ej få sel, I 1 1 1 L 1 J 1 dem, de hade alla gömt sig. Jag gick sedan ned i kyrkan, böjde knä li framför högaltaret och tackade ur djupet af min själ Gud. . Efter nio års grymma qval trädde jag inyo öfver denna tröskel, öfver hvilken jag aldrig mera trott mig skola stiga. G (Forts. följer.) ——AL Rättegängsock Polissaker. En arbetskarl, vid namn Alfred Larsson, ef i dag uti polisdomstolen fälld awt böta 300 -dr för våld emot poliskonstapel under dennes lj itöfvande af sin tjenst, det högsta bötesbelonp för . lylik förseelse, hvartill någon hittills blifvit dömd. I. Larsson hade nemligen häromaftonen sökt ifrån poliskonstapeln Hagert ta en ortegerlig person, som på reqvisition från en krog, skulle föras till vaktkontoret, samt dervid fattat poliskopstapga uti axlarne och ruskat honom. Flera vittnen ha i målet blifvit hörda. — Göteborgs-Posten för 3 dennes meddelar en längre redogörelse för den förnyade rannsakning, som mörderskan Anna Brita Persson den 2 d:s undergått vid Göteborgs rådhusrätt efter sinåterkomst dit. Hon har dervid vidhållit den bekännelse, som hon afgaf under sitt vistande härstä. des å norra korrektionsfängelset, förmälande hurusom den korta sj rd hon åtnjöt af hofpredikanten Sundel härstädes böjde henne till afgifvande af nämnde bekännelse, som hon fortfarande bedyrar vara uppriktig och sanningsenlig. På fråga af rättens ordförande, rådman Hvitfeld, i hvad afseende man under förra ran-. sakningen vid Göteborgs rådhusrätt skulle förfarit hårdt mot henne, hvilket hon under ransakningen här uppgaf, svarade hon, enligt referatet i Göteborgs-Posten, endast: Jag tänkte ej på bekännelse; jag tyckte att det var hårdt, att man ej ville tro mina osanningar. Min själasörjare sade: bekänn så blir det bättre, men jag ville ej bekänna. I sista minuten, då jag lemnade Göteborg, hade jag ännu ej tänkt på att tala sanning, och då jag kom till Stockholm, trodde jag att då de hållit mig der några år, så släppa de mig väl. Men sedan jag fått tala med hofpredikanten Sundel, blef det annorlunda. Blott jag återfår min vård denna korta tid jag har att lefva, så är jag pöjd 7 Ransakningen med henne uppsköts på 14 dagar, för inkallande och afhörande af åtskilliga personer, deribland hennes far. Fahlun den 1 Mars. Till konungens befallningshafwande har kronolänsmannen i Leksand under den 25 Febr. inberättat följande: Göstas Lars Anderssons hustru Anna Persdotter i Näsbyggebyn har förlidne gårdag den 24 innevarande månad ljutit döden efter henne dagen derförut eller torsdagen den 23 öfvergången misshandling af svågern, något sinnesrubbade drängen Göstas Anders Andersson i samma by. Dervid har så tillgått, att Anders Andersson, som bott i en stugukammare för sig sjelt i samma gård, der aflidna hustrun, hvars man för tillfället var borta på malmkörning, torsdagsmorgonen omkring kl. 9 kommit in i Anna Persdotters stuga, der då innevarit, jemte Anna Persdotter och hennes 2 små barn, Lars Olsson Näbbs från Risäten i Lima socken fjortonåriga dotter! Ingeborg Larsdotter, och försedd med en jernstör, den han fått tag i uti förstugan, börjat träta på Anna Persdotter för det hon icke lemnat honom en nyckel, samt utan att Anna Persdotter svarat honom något börjat slå henne med nämnda tillhygge; dervid Limaflickan, som vid oväsendet sprungit ut i förstugan., men sedermera gläntat på dörren och sett misshandlingen, sprungit efter hjelp utafi granngården på brunnsräfningsarbete varande folk, hennes tader Lars; Isson Näbb, Elias Matts Ersson i Tarbäck och Smeds Per Ersson i Backbyn. Af desse hann Mats Ersson först fram till Göstas-Larsgården, der han fann Anna Persdotter och Anders Andersson, den förra liggande framsstupa i snön, sanslös och blödande ur hufvudet, och den sednare med jernstören ännu i hand, med en viss skadeglädje sägande: Jo nu ligger du der, gå nu och tag fram nyckeln. Strax dlerefter sprang Anders Andersson upp i sin kammare, der Mats Ersson hörde honom i vildsint ton yttra, dermed afseende en nära boende granne Knuts Per Person: Nu har jag begynt, och nu skall väl Knutsräfven stryka. Omedelbart derefter kommo först Smeds Per Ersson och sist Lars Olsson Näbb, hvilka buro in hustrun i stugan. Provincial-. läkaren, genast efterskickad, ankom omkring middagstiden; men Anna Persdotter afled utan att någonsin återfa sansningen, kl. omkring 2—3 på natten. Anders Andersson, som synnerligen sedan förlidne höst, ifrån hvilken tid han slutat upp med arbete, haft anfall då och då af sinnesrubbning, men emellanåt varit fullt redig, har under sådana anfall väl visat sig elak och oresonlig, men vanligen icke låtit sinnet utbryta på annat än döda ting, och har icke visat något begär efter rusdrycker; varandes han vid det ohyggliga dådet fullt nykter. Anna Persdotter var särdeles väl känd, af ett fridsamt och godmodigt lynne. Både Anders Andersson och brodern Lars Andersson äro i goda omständigheter. Anders Andersson kunde icke, oaktadt flera försök, förmås afgifva rediga svar på till honom ställda frågor rörande misshandlingen af den aflidna, eller visa minsta tecken till ånger öfver gerningen, den han icke will vidkännas. Anders Andersson är till härvarande länshökte införpassad. — Jönköping den 2 Mars. Förre musikanten 1 T Csdorcträm tilltalad och häktad för det