Aftonbladet – 4 mars 1865, sida 2

nyttig eller skadlig, hvad bankerna kunna och böra göra eller hvad de icke hvarken i längden kunna eller någonsin böra göra? Det första kännetecknet på att man vet något är, att man känner sig veta för litet; den, som ingenting vet om en sak, han tror vanligvis att saken intet innebär, att hon är ganska lätt. Det enskilda bankväsendet är I Sverge temligen nytt, knappt trettio år gammalt; det bästa deri är af ett ännu mycket yngre, knappt tioårigt datum, och man må derföre mindre förundra sig öfver om insigterna i vankväsendet äro här ilandet inskränkta till ganska få personer, än att så många våga sig ut på ett fält, der man dock åtminstone borde inst.nktmässigt ana att farliga villostigar finnas och der man således borde hafva någorlunda vanda och klarseende vägvisare. Men bankfallisementer hafva hittills här i landet, lyckligtvis, icke inträffat, och man tror derföre knappast på någon fara; bankerna hafva ständigt gjort goda vinster — man vet icke att de allra sista åren, på några just i afseende på förvaltningen, avmärkningsvärda ställen, visat betänkliga tecken — och man gör sig derföre en nästan säker räkning på vinst äfven för framtiden. Vi vilja icke säga att man behöfver vara bankkunnig för att göra sig till delegare i en bank; icke ens att man skall undandraga sig deltagande i en banks styrelse derföre att man icke är fullt hemmastadd i saken; men, om man skall på ett eller annat sätt taga befattning med förvaltningen, så bör man åtminstone hafva förmåga att göra sig reda för de allmänna och vigtigaste grunddragen af bankförvaltningen och man bör vara förvissad om att någon finnes i styrelsen, som är i stånd att leda förvaltningens detaljer med insigt, ordning och pålitlighet. Detta är saker, som väl torde behöfva läggas dem på hjertat, hvilka nu som bäst hålla på att inlägga större eller mindre del af sin egendom i bankföretag, och, hvad ännu allvarsammare är för dem, ikläda sig ansvarighet med allt hvad de ega; saker, hvilka ännu noggrannare borde betänkas af dem, som åtaga sig styrelserna af bankerna. Till och med de, som emottaga uppdrag att såsom revisorer kontrollera och inför bolagsmännen redogöra för förvaltningens gång och resultat, skulle, för att någorlundapålitligt fullgöra sitt vigtiga åliggande, väl behöfva både bättre kännedom om räkenskapernas förande och en större förmåga att i de uppradade siffrorna läsa ett innehåll, en af siffrorna aflagd berättelse om hvad som skett, ja till och med om hvad som icke skett. — Med säkerhet kan det ännu sägas att alla här i landet hittills påbörjade bankföretag hvila på en redbar grund, äro fria från bedrägliga afsigter; men med lika stor säkerhet påstå vi att rätt många påbegynnas utan ens hjelplig sakkunskap och att delegarne ej ens hafva någon verklig garanti uti de ärliga revisionerna, med så liten sakkännedom, som dessa oftast utföras. Behofvet af bådadera blifva dock hädanefter vida större ån hittills, då numera en större konkurrens kommer att inträda. Allmänhetens, landets fordran på säkerhet emot vådorna af en missriktad bänkförvaltning blitva äfven desto större, ju vidsträcktare och djupare bankerna inverka på en hvars och allas ekonomiska ställning. Landet har rätt att fordra säkerhet. Men vi äro för vår del långt ifrån någon tanke på att, för detta oafvisliga ändamål, ett direkt ingripande, vare sig såsom hämmande eller styrande, skulle vara den vigtiga, nyttiga eller ens verksamma utvägen. detta, som i annat, är det hvars och ens både rätt och skyldighet att sjelf bära ansvaret för sina handlingar, och vi yrka derföre, i både det rättas och det nyttigas namn, på frihet såväl till stiftande af banker, som i deras förvaltning. Men å andra sidan är det ock både rätt och nyttigt att hvars och ens handlingar, såvidt de röra tredje man, varda kunniga; ty först derigenom blifver -ansva righeten för hvad man gör verklig. Offent ligheten, det allmänna omdömet, ett af verklig sedlighet genomträngdt samhälles medvetande och dom, är den bäst och helsosammast verkande kontrollen, och en sådan är det, som vi yrka mätte ställas öfver -de enskilda bankföretagen. Banklagen har ålagt bankerna offentlighet och kontroll genom åtskilliga stadganden, hvilka väl, redan sådana de: äro, i någon mån uppfylla sitt ändamål, men just i det allra vigtigaste äro nästan helt och hället krafuösa, ehuru endast en lten obetydlighet behöfde tillsättas för att göra kontrollen verklig och lägga bankverksamheten under det allmänna omdömets granskande ögon. Bankerna äro ålagda att öfver deras ställning den sista dagen i hvar tredje månad offentliggöra samt till regeringen ingifva en öfversigt. Detta är godt och väl, synnerligen sedan denna öfversigt numera tillika skall innehålla uppgift om den ränta och diskonto, som under tiden hållits; men man hade kunnat och bort föreskrifva att denna öfversigt tillika skulle innehålla upplysning om rörelsen under tiden emellan öfversigternas meddelande, ty eljest kan lagen under mellantiderna öfverträdas huru mycket som helst, blott man ställer sig väl ordnad hvar nittionde dag af året. De föreskrifna ötversigterna skola upprättas i närvaro af ett ombud, som konungens vederbörande befallningshafvande utser. Det är godt och väl att man upprättar, insänder och offentliggör rapporter, uppgifter, öfversigter, berättelser och alla andra dylika slags skriftliga dokumenter öfver hvad man gör och låter. Men den, som