Aftonbladet – 4 mars 1865, sida 2

De nya bankorna. Såsom ett vittnesbörd om den uppmärksamhet och det intresse hvarmed bankvä sendets utveckling i vårt land numera följes, införa vi följande oss meddelade artikel: Det förflutna äret företedde inom värt land en ganska stark rörelse i afseende på bildandet af bankbolag, af hvilka några redan kommit i verksamhet och de flesta öfriga sannolikt inom slutet af detta år blifva färdiga, Anledningarne tll denna starka rörelse äro uppenbarligen af två slag, nemligen å ena sidan de vid sstförflutna riksdag fattade beslut, om filislbankernas upphörande efter hand och om en ny lag för enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar; å den andra beredandet af kreditens medverkan vidden allt mera utvecklade affärsverksamheten samt förhoppningen om vinst genom deltagande i bankföretag. Det förspörjes redan hos många farhågor alt en öfverspekulation i denna riktning redan skulle hafva inträdt och att mängden af banker skulle komma att bereda landet skada i stället för nytta. I förra afseendet torde endast behöfva anmärkas, att, om ;kså de nya bankerna för närvarande utgöra eu ren tillökning i antalet banker här i landet, så komma likväl de flesta af dem inom ej lång tid att antingen i sig upptaga eller helt enkelt ersätta filialbanker, som upphöra. Huruvida åter bankerna bringa nytta eller skada åt landet, beror deremot förnämligast på huru desamma blifva förvaltade. Ty hka litet som vi instämma med dem, hvilka, i andan af ett protektionistiskt förmyndaresystem i landets ekonomiska angelägenheter, tro krediten vara förderflig om han icke föres i ledband a deras allvisande fingrar, lika litet kunna vi medgifva att hvarje slags kredit och tll hvad belopp som helst är nyttig. Och om bankerna onekligen hafva det allra största inflytande på ett lands ekonomiska verksamhet, så är sättet, hvarpå de förvaltas och drifva sin rörelse, ingen bagatell, utan en högst vigtig sak, vigtig för hela landet, emedan landets nytta eller skada derpå beror, vigtig för bankdelegarne sjelfva, emedan deras vinst beror af att banken bär sig väl icke allenast några år, utan i längden. Krediten är bankväsendets kött och blod; krediten kan lika väl ruinera som göra rik — det synes dagligen, och der, hvarest krediten ruinerat, der lärer en bank icke öfvermåttan länge bära sig. Har man månne öfverallt tillräckligt betänkt detta? Har man tillräcklig eller ens någorlunda reda på hvad slags kredit är