Aftonbladet – 4 mars 1865, sida 2

det icke sakna intresse att erinra om hvilka dessa typer äro och huru de tillkommit. Det är tvifvelsutan bekant, att, näst Talma, har Fråderic Lemaitre varit en bland de största skådespelarne på franska scenen, och han har visat sig lika utmärkt i dramat som i komedien. Genom ett något ostadigt lefnadssätt och måhända också till följd af någon afundsjuka från skådespelarnes å Theåtre francais sida, har han alltid stannat på jemförelsevis underordnade teatrar, uppträdande, än i de stora mästerverken, än i stycken helt och hållet ovärdiga hans talang, men aldrig har han fått sig tilldelad en roll i något så afskyvärdt stycke som IAuberge des Adrets?, en ömklig melo dram, i hvilken han hade att framställa en röfvaranförare. Det han hade att säga var till den grad enfaldigt, att konstnären icke kunde beqväma sig att spela sin roll allvarsamt; han företog sig att karrikera den. Med sin parisiska liflighet uppfattade åskådarne genast skämtet och applåderade ursinnigt. Bland de öiriga skådespelarne funnos tre eller fyra likaledes tal: ngfulla per soner, och de följde Lemafttres exempel. De öfriga togo sina uppgifter på allvar, men som de voro klena i sina stycken, åstad. kommo de samma resultat, d. v. s. en ytterligt komisk effekt. Den till författare.s. förtviflan sålunda spelade pjesen hade en oerhörd framgång. Röfvarantöraren Robert Macaire, spelad af Lemaitre, blef genast en typ, likasom hans medbrottsling Bert:and, spelad af hr Serres. Tack vare Charivaris karikatyrtecknare Damnier blef denna typ snart populär. Charivari personifierade i Robert och Bertrand dem administrativa korruptionen under Ludviig Filips regering och offentliggjorde hundrattals politiska karikatyrer, i hvilka hjeltarne utgjordes af dessa båda personer, framställdla med Fråderic Lemsiftres och Serres drag och kostym. Från tidningen återvände framgången ånyo till teatern. Lemafttre författade sjelf ett stycke, i hvilket dessa typer förekommo, och det rönte icke mindre framgång än lIAuberge des Adrets. Det är den nämnde pjesen, som man i Berlin företagit sig att lägga till grund för en komisk ballett, en ballett i svart frack, och det är denna libretto som kongl. teaterns ballettmästare i sin ordning lagt till grund för sitt arbete. Situationerna lära vara komiska och omvexlande och elementer förefinnas till ett roande och originelt arbete. EE