Aftonbladet – 4 mars 1865, sida 2

på besök. Då han fick se Gunerus, helsade han honom, icke ovänligt, men, lik Margreta, betydligt främmande. Efter något samspråk om väder och vind slog grannfad:rn an ett alldeles nytt ämne, nemligen Frbergs utsigter i veriden och angelägenheten för honom att söka en mera ansedd anställning, än på den rätt litet ansedda Höfdingen. I den frågan hade de äfven förut talat och Gunerus hade beslutat sig att, för vänskapens uppehållande, förena sig om hvad helst som sades, men att föröfrigt gå sin väg fram efter eget godtfinnande. Han höll derföre äfven nu med den ärade talaren, och derigenom blef den sednare på slutet mera fryntlig än i början. ?I morgon skulle jag i väg på en handelsresa?, sade Gunerus till sist och steg upp, det skulle ha varit min önskan att få wara med dem, som visa den förre husbonden här den sista hederstjensten; men tiden tillåter inte det. Jag har nu litetatt beställa deruppe i huset. Farväl Margreta! Gud ge dig styrka! Lita dig så till din for; han är man att ha styrka både för sig och dig!? Jag tyckte han såg hvit och röd utömsom, som om han hade haft en sjukdom i faggorna i qväll?, sace riksdagsman då Gunerus gått. Han har då i allt fall också alltid en sådan feber i hvad han säger och gör, fast mindre nu än förr.? Jag tror riktigt, att han har tagit Herlogs bortgång vid sig mera än han vill visa, sadie Carl-Johan den äldre, som nu äfven kommit ned. ?Det är ingen dag som han inte talar om detta. De vöro för jemnan också så goda vänner nu på sistone, sedan Friberg kom tillbaks hit, Först var det som om de inte rätt kunnat dra ok ihop, men nu på slutet tror jag visst, att umgän