Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 3

Sven Nilsson Morin. (Ur Östgötha Correspondenten). De män som för hundra år sedan lefde och verkade äro döde och de flesta glömde; dock finnas många som genom större förtjenster borde i minnet lefva för efterverlden, och bland dem är en man, hvars lefnadsteckning i korthet är följande: Å hemmanet Hyltan i Gnosjö socken af Småland bodde hemmansegaren Nils Largson och dess hustru Malin Nilsdotter. År 1747 den 1 Jan. föddes och den 4 dito döptes deras son och kallades ?Sven?. Denne son växte fort och var ett lydigt barn. Vid 5 års älder började han läsa i bok, någonting på den tiden ovanligt, ty flera af de äldre kunde ej denna konst, utan öfvades utom box så mycket att de blefvo konfirmerade till nattvarden. Under sin faders ledning, som väl kunde läsa, öfvade han sig med otrolig framgång. Vid 10 års ålder hat han genomläst bibeln från perm till pern, och icke nog härmed, ty han mindes utom bok ganska mycket af historiska berättelser. Under tiden öfvade han sig mycket att skrifva samt räkna, men detta var en arabiska för fadren, emedan detta icke var något hos allmogen vanligt yrke. Han funderade mycket på att stu dera, men föräldrarne ansågo att sådant skulle blifva allt för stor kostnad, isynnerhet som familjen ökats med 3 yngre syskon. Fadren jnskade helst att sonen skulle biträda henom i arbete, men detta var icke i sonens smak. Hvad var nu att göra? Brödet i föäldrahyddan var ej tillräckligt att försörja den som kunde och icke ville arbeta. Det fanns en sockenskräddare och med hoaom skickades denne yngling att sålunda förtjena sin bergning vid 11 års ål.