Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 2

— Björnjagterna i Borgsjö och Hafverö. 1 slutet af Oktober månad förlidet år, träffade fjerdingsmannen Anders Mårtensson och torparen Halfv. Jönsson i Säter, spår efter en björnhona på Säters skog i Hafverö socken, och följde efter densamma i tvenne dagar, eller tills hon dels gått, dels summit öfver emellan holmarne på den till mer än hälften isbelagda Stor-Tjärnsjön, belägen på By område i samma socken. På andra sidan denna sjö hade några byboer, Lars K. ström, Olof Jönsson, Per Månsson m. fl. kommit på spåret och följt detsamma till Lenstersjö skog, der björnhonan, af samma personer. som sednast förföljt henne, jemte en af åbocrna i Lenstersjön, ringades och skjöts någon tid derefter utan svårighet och äfventyr. En dag i början af December månad gingo bonden Lars Mickelsson, torparen Jon Märtensson och drängen P.J. Andersson i Ange till skogs, för att efteree något tjenligt ställe, i och för utdrifning af trävirke för vintren. Dessa personer hade äfven medtagit ett par hundar och bössor till skogs, och då de voro komna vid pass en mil hemifrån fingo de höra hundarne gifva hals ej långt på sidan om vägen emellan Råsjöås och Göransås fäbodevall, hvarest de hade fått fatt på björnar. Det lyckades då äfven Lars Mickelsson att få sigte på en af dem, den större, och gaf densamma en salva, men utan åsyftad verkan, emedan skogen var för tät och farten för hastig, så att säkert skott ej var att beräkna. Sedan förföljdes björnarne i-tvenne dagar, hvarefter de ringades på Furuberget. Anders och Mathias Wiklund tillkallades nu och jagten begynte ånyo; men som björnarne voro uppskrämda från holmningen, så träffades de ej så snart. Då de åter träffades blef en af ungarne skjuten. Den större eller mindre fick då äfven ett skott, men utan päföljd.Ett par dagar derefter begynte jagten igen och den andra ungen tillsatte lifvet. Modren förföljdes sedan, men troddes ha gått inom ringen, der Råsjö-boerna hade en björn, hvadan beslöts att göra ett med dem och taga denna på samma gång som de sin. Dag bestämdes och jagten begynte åter, och en best kom på benen. Denna tillhörde Råsjö-boerna. Dagen derefter fortsattes jagten, utan att Råsjö-boerna brydde sig om sin björn, och de andra gingo att söka spår efter sin, som de ock funno. Under vägen gingo de öfver de sedan dagen förut färska spåren, men brydde sig icke om dem, utan släppte ett par af sina hundar först långt derifrån. Inom en stund få de äfven höra en af dem, och då löses flera hundar, som äfven förena sig med den första, och musiken är i full gång. Skyttarne skiljas åt och springa så fort de förmå för att komma inom håll. Detta lycsas äfven, och en pojke, Anders Jöns Jösse, som den dagen var med, fick gifva Nalle första skottet, med den påföljd att bakdeln lef släpande. Då kom Nalle ej så fort, utan fick i rappet sju mördande skott efter hvarandra af litet hvar, under ett förfärligt tjutande och graserande med hundar och —Ä—Å ro TREE