Aftonbladet – 1 mars 1865, sida 2

emot dem alla, det vet jag. Jag hade då en vän, änskönt hon aldrig kunde mera bli. — Men det vore nog, för att stänga vägen till det gamla och till henne .... Antydningen på Agatha, som var väl beräknad, verkade hvad intet annat kunnat verka; ty då han för sista gången frågade henne: Xskulle du kunnat?...... afbröt hon knappt hörbart: Om jag kunnat?...... har du då inte haft bevis derpå? Var billig, Gunerus, be mig inte svara mera! Det är nog, sade han och en vild blixt sprang ur hans ögon. Det nyss så förmildrade ansigtet hade i ett ögonblick afkastat masken och afslöjat tatarns vilda drag. Men Margreta hann ej att få se förvandlingen; ty hin sprang utan ett ord på dörren, slog den härdt igen efter sig och rusade ut i mörkret, utan afsked, utan sans, utan mål, som det tycktes: men han hade visst ett mål ändock.