Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 4

hagligt för dem som sålunda mista sin kredit, men är det så obilligt? — Och skulle man ej möjligen kunna anse detta obehag för de nyssnämnda fullt motvägas af den beredda fördelen för dem, som, genom bekantgörandet, räddas från att gifva sig 1 affärer med ruinerade personer? Man bör ej i otid vädja till personers grannlagenhet och hederskänsla; man bör vara glad om dessa känslor allmänt tagas i beräkning vid de tillfällen då de väckas af det lugnt pröfvande omdömet; och detta torde ej kunna instämma deruti, att en sådan offentlig handling, som en konkursstat, behöfver hemlighållas. Allra minst böra dessa ädlare instinkter åberopas, för att derigenom bereda och underhålla ett falskt sken af förmögenhet hos ruinerade personer, och hjelpa dessa att i sin ordning inleda andra personer i oiycka. Opartisk. Aftonbladets redaktion har ansett sig icke böra vägra plats i bladet för ofvanstående uppsats, hvilken berörer ett ämne, som vä kan förtjena att offentligen diskuteras. V ha, såsom våra läsare ega sig bekant, tillhört antalet af dem, som ansett grannlagenheten bjuda, att icke offentliggöra förteckningen på hr Holms fordringsegare i vidsträcktare mån, än hvad som rörde allmänna inrättningar och sådana bolag, som hafva en mera offentlig karakter. Vi ha föreställt oss, att litet hvar skulle utan närmare förklaring ha insett, att bevekelsegrunderna för vårt handlingssätt varit just de, som af insändaren antydas i hans sista alternativ, nemligen att man genom ett motsatt förfarande inlät sig på framdragandet af enskildes affärsställning, hvilket, i sig sjelft mindre lämpligt, verkligen också kunde för en och annan medföra olägenheter. Vid dem borde man, i insändarens tanka, dock icke fästa sig, om man derigenom kunde å andra sidan vinna den fördelen, att man hindrade andra från att gifva sig i affärer med ruinerade personer. Insändaren har dock härvid förbisett den ganska vigtiga omständigheten, att den nakna listan på Holms fordringsegare i sjelfva verket icke meddelar någon tillförlitlig upplysning om vidden af den förlust eller olägenhet, som en person kan hafva af sina förbindelser med hr Holm. Den nämnda listan upplyser t. ex icke hvilka fordringsegare, som för sina fordringar innehafva säkerheter, ännu mindre dessas beskaffenhet. Listan kunde således vara, med afseende å många hr Holms fordringsegare, uppskrämmande i vida högre grad än hvartill anledning i sjelfva verket förefanns. Detta förhållande var för oss anledning nog till en tvekan om hvad som härvid var det rätta, och att, med afseende på en sådan tvekan, afstå från listans offentliggörande. Den omständigheten, att de flesta, om ej alla, tidningar, som göra anspråk på att tillhöra den hyfsade pressen, iakttagit samma förfarande, vittnar också, att enahanda uppfattning af förhållandet varit ganska allmän. Men villigt medgifva vi, att det är svårt nog, att för ett fall, sådant som det ifrågavarande, uppställa någon allmängiltig regel, och skulle man sluta af den begärlighet, med hvilken allmänheten mottagit den sedermera, från håll der man varit mindre besvärad af skrupler, verkställda publikationen afden ifråsavarande förteckningen, så vill det synas, som om allmänheten skulle ansett pressen i allmänhet ha i detta fall sträckt grannla;enheten längre än behöfligt varit.