Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 4

EE — Är det någet vanfrejdande att hafva stått i affärsförbindelse till hr J. Holm? eller bevisar det måhända ett stort oförstånd? Till Redaktionen af Aftonbladet! Till dessa frågor föranledes insändaren deraf, att han gång efter annan fått i tidningarne läsa, än att det är ett brott mot all grannlagenhet att till trycket befordra hr Holms stat, än beröm öfver den grannlagenhet, som blifvit ålagd af massans förvaltare, då de, i redogörelsen för massans ställning, ej uppgifvit namnen på dem, som med hr Holm stått i affärsförbindelser. Insändaren har sjelf mycket undrat, hvilka dessa grannlagenhetsskäl äro, och han har hört många andra uttrycka samma förundran. Ej heller är det lätt att inse om det är emot hr Holms fordringsegare, eller mot hans gäldenärer, som denna stora grannlagenhet erfordras ; och denna förundran är så mycket mer berättigad, som en dylik utomordentlig grannlagenhet ej veterligen varit härstädes påyrkad förrän i fråga om hr Holms konkursmassa. På hvad sätt lida hr Holms fordringsegare genom bekantgörandet? Var hr Holm känd att ligga i procentare-händer, så att de redbara fordringsegarne derigenom råka i fara att förblandas med dylika blodsugare? Insändaren har ej hört sådant uppgifvas, och denna farhåga synes dessutom barnslig, då allmänheten nog förut lärer känna hvilka som förtjena en dylik misstanka. Utvisar det oförstånd att med hr Holm inlåta sig i affärer? Om man än skulle tycka att allmänheten gått nog långt i sin godtrogenhet, då många bland densamma, utan att erhåila någon särskild säkerhet, hos hr Holm insatt penningar på sådana vilkor att man, vid närmare eftertanke, borde insett att hr Holm måste vara i stor penningförlägenhet för att underkasta sig dessa vilkor, så synes dock hr Holm sedan många år, fordom troligtvis väl förtjenta, rykte för rikedom utgöra en ganska naturlig förklaring, hvarföre allmänheten ej i fråga om hpnom hyste mera misstroende, än i fråga om så många andra affärsmän, hvilka aldrig varit kända såsom innehafvande någon förmögenhet. På hvad sätt lida hr folms gäldenärer genom bekanrtairandet ? Var då hr Holm känd såsom procentare, eller såsom fen der utlånade penningar blott till sådane, som ej kunde få låna på annat håll? Insändaren tror det ej, och har aldrig hört sådant uppgifvas. Återstår således blott en sista förklaringsgrund, såvidt insändaren kan förutse; den nemligen, att man anser åtskilliga personers kredit skola blifva lidande derigenom, att det blifver bekant att dessa personer på hr Holm gjort större förluster, eller tul honom häfta i större skulder, än samma personers affärsvänner kunna föreställa sig, och att dessa sednare derigenom blifva varnade, så att de taga sig i akt för affärsförbindelser med personer, som de hafva anledning tro vara ruinerade, — Visserligen kan detta vara ganska obe