Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 2

ännu liberalare fördrag i Stockholm mellan amerikanska sändebudet och svenska utrikesministern, grefve Wetterstedt, en slägting till den utmärkte gentleman, som för några dagar sedan presenterades för presidenten Lincoln af sekreteraren Seward och hvars vänskapliga yttranden vi omnämnt. Föreskrifterna i detta fördrag gälla ännu. Man skall af detta hastiga utkast finna, att till ingen annan nation i Europa har vårt diplomatiska förhållande varit så oföränderligt och angenämt som till Sverge. Det var derföre fullkomligt på sin plats, att presidenten vid baron Wetterstedts motiagning anspelade på detta faktum. Det är ännu mera på sin plats, då man känner den ställning, som det land, hvilket baron Wetterstedt representerar, intagit under nu pågående krig. Vi ha svårt att återgifva den allmänna känsla af sympati, som ådagalagts af detta aflägsna rikes befolkning för nordstaterna och unionen. Hela emigrationen från Sverge har, olikt emigrationen från de flesta andra länder, slagit sig ned i de fria staterna. Två svenska namn — namnen Ericsson och Dahlgren — ha för alltid införlifvat sig med vår flottas historia, och mången tapper svensk sjöman tjenar nu på våra flottor. Såsom en naturlig följd af detta förhållande har man erfarit ett nästan nationelt intresse för vårt krigs utgång. Stockholms och Göteborgs hela tidningspress, såväl den konservativa som den liberala, har från början förordat vår sak. Alla de bildade klasserna ha öppet stålt på samma sida. Det är väl kändt, att vi ha många bittra fiender i England och Frankrike; vi ha haft det mis finna några få tyska secessionister; ha aldrig hört talas om någon enda svens) som uttryckt ringaste önskan om J. Dav och hans förehafvandes framgång. Vi ha således sannerligen många skäl att vara tacksamma mot en sådan regering och ett sådant folk.