Aftonbladet – 28 februari 1865, sida 1

TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Toll. tJo, nu hade det varit nästan höstlikt en lång tid, upplyste han, men det kunde dock komma några flera sommardagar ännu; ty September var ofta lika mild som Auusti.s Hon måtte medge detta; och derefter blef åter en tystnad, hvarunder han hörde, att hon sagta, nästan ohörbart drog fötterna upp i sängen, hvarpå följde några lätta andedrog, Han måtte på nytt fråga henne, om hon ville att han skulle ropa på Carl-Johan. Men hon ville ge honom ett prof på sin lugna tillförsigt och svarade: tKäre Gunerus, inte må du tro, att jag är rädd att vara ensam med dig. Nu är det just, som om vi möttes på andra sidan grafven. Godt vore, att en Jika lugnt en ång kunde möta hvarje sin nästa der! Tillförsigten i rösten och orden kom så varmt till honom, att blodet steg ännu högre upp, ehuru han förut var mycket til.räckligt genomvarm. Han måtte röra litet å sig och skjuta på stolen, så att den kom Jfitet längre bort. Men han fann det dock saart bäst, att alldeles aflägsna sig, och steg derföre upp. Han visste icke, om hon tänkte räcka honom handen eller ej ; men han stod vid sängkanten en minut och väntade, lyssnande skarpt och hastigt. Då ingen rörelse gjordes och han skulle säga farväl, tyckte han ) Se ÅA. B. n:r 1 6,8 12. 14-17. 19—22, 24, 26, 27, 29, 31—35, 37—39, 41, 44—47.