Aftonbladet – 25 februari 1865, sida 3

Sie eM MH tt ot i ärlig, om icke just braskande, dock i stilla ihärdig kamp vunnen. Tålamodet är en stor makt här i verlden, der det har tro, den tro, som är vilja, till rot. En blott ropandes röst i öknen? är qvinnans röst ej längre i fråga om hennes rätt. Hon behöfver ej ropa längre. Hon uttalar lugnt med öfvertygelsens saktmod sina önskningar, fordringar, förhoppningar, och hela verlden hör Thenne. RN INNE RemRI I L och bröd gjort under dessa sista år. Har det gålt fort och väl i någon fråga, så är det i lor med hundratals qvinliga lärjungar, dessa öppna för qvinnan som för mannen, dessa seminarier, dessa tillfällen till skrifoch räknebiträde, som öppnats för henne, dessa medgifvanden om hennes rätt till telegraf-, postoch orgelnistsysslor o. s. v., och från och med detta års början hvarje qvinna vid 25 års ålder myndig! Det ligger en social utveckling i allt detta, som en gång skall lvittna om det nittonde århundradets törÅ verkligande af menniskans rättigheter? fullt Jut så kraftiga som något annat: Qvinnan Jen fri arbetare med samma rätt som mannen Itill upplysning, arbete och bröd... och med samma pligt dertill som han — det ligger Iframtid i detta mer än i något annat. Det är i denna anda som Tidskrift för hemmet? utvecklat sig till den praktiska beI handling af vissa frågor, hvarom de sista lårgångarne burit allt gladare, starkare, fördelaktigare vittnesmål. Den började med uppsatser af mera allmän karakter, såsom det heter, med önskningsmål, med uttalande Jaf förhoppningar om att så och så kunde det blifva i det eller det afseendet, sådana uppsatser som t. ex. Om behofvet af intelIlektuel uppfostran för qvinnan?; Om qvinnan och arbetet; Om qvinnans sjelfförsörjning? ; Om qvinnans religiösa uppfostran? ; ?Qvinnan och välgörandet?, 0. 8. V., och mellanrummen mellan dess kärnstycken (pieces de resistance) fylldes med litterära bearbetningar, små naturhistoriska skildringar samt ?en liten vers här och der?. Det var talang i allt det der, oväntadt. Man v.sste ej från hvad håll den nya flägten kom med sin värme. Man hade endast hört talas om några qvinliga romanförlattarinnor; men dessa var det ej som här verkade. Det var en helt ny uppsättning af krafter, plötsligen komna till sjelfverksamhet och uppträdande nästan utan annat förespel — än ?den der ropandes rösten i öknen?. Intrycket var godt — kanske något vekt. Det var så mycken välmening med i spelet, — tyckte mången. Till någon revolution blir den tidskriften åtminstone icke skuld — sade en annan, ännu halft tviflande. Men alltmer framträdde en viss säkerhet i uppfattning och framställning. Det var ej blott en för qvinnan såsom ovanlig ansedd logik? som röjde sig. Det var äfven makt öfver ämnet, makt öfver formen. Svårigheterna voro öfvervunna?. Man märkte det bland annat derpå att en viss skälmskhet började titta fram, ibland erinrande om de der bliekarne som den musikaliske konstnären låter spela öfver allmänheten, när han lärt beherrska sitt instrument. Och slutligen fick man uppsatser af sådan praktisk hållniag som t. ex. Öfversigt af den fria undervisning, som för närvarande erbjudes den svenska qvinnan?, Om qvinnans användande i åtskilliga befattningar i statens eller kommunens tjenst?, ?Qvinnan och sjukvården? , och för att särskildt framhålla dem, de i sjette årgångens nyss utkomna sista häfte förekommande förträftliga uppsatserna ?Om bildandet af en frivillig sjukvårdsförening? samt Om den af qvinnor bildade sundhetskommissionen i de nordamerikanska nordstaterna under nu pågående krig?. Det är, med få ord, tydligt, att den svenska qvinnan, så tillvida, som hon genom denna tidskrift uttalar sig, gått med glädjande fasthet framåt i medvetande af sin närvarande ställnings pligter och behof. Detta ger denna tidskrift — den första egentligen, tro vi, som af svenska qvinnor utgivits — stor betydelse, och som alltid skall komma att bereda den en hög plats inom den litteratur, som en gång kommer att vittna cm vår utvecklings vigtigaste rörelser. Till allt detta kommer nu att qvinnan i och genom denna skrift mer än någonsin förr på litterär väg blifvit satt i tillfälle att blicka dit utöfver och in uti den qvinliga verlden både utom och inom Sverge. Tidskriften är nemligen särdeles rik på biografiska teckningar öfver utmärkta qvinnor. Vi erinra om uppsatserna öfver mrs Osgood, mrs Hemans, Charlotte Bronte, madame Luce, Florence Nightingale, Olympia Morata, madame Emile Girardin, Ida Pfeiffer, Margaret Fuller, madame Pape-Carpantier, Sophi Adlersparre, Märtha Ascheberg, m.fl. — Likaledes i fråga om en del större författare eller manliga karakterer, såsom Milton, Pestalozzi, m. fl. Kort sagdt, tidskriften är det bästa bland våra bästa qvinnors tankar och sträfvanden i våra dagar. — Hvar och en som haft och har allvar med den gamla satsen om qvinnans betydelse såsom slägtets moder och uppfostrarinna o. s. v. måste erkänna att det litterära företag, som förmår göra skäl för en sådan karakteristik, — och Tidskrift för hemmet gör detta, — måste mer än de flesta andra vara värdt att af hvar och en på det varmaste och verksammaste befordras. Det finnes blott en punkt, der vi, enligt vårt enskilda sätt att se, tyckt tidskriften röja någon svaghet i åskådning och framställning. Det är på de punkter, der den religiösa frågan beröres. Men den vekhet, som i detta fall förråder sig, skall sannolikt vara en förtjenst i den qvinliga verld:ens ögon, denna verld der tron?, tron i (den gamla meningen af fasthållande af kyrklliga meningar, såsom vore dessa religiösa ankarfästen, har sina segaste stöd, och när vi sökt framhålla en svaghet, ha vi sålunda kamske endast vittnat om något, som i mängdlens ögon möjligen skall utgöra en af tidskriftens största förtjenster. Men vare härmed huru som helst, vi för-1i orda tidskriften att framför de flesta amdra Lttorira alotfaor mänrma ill haania 2 Vi behöfva ej här erinra om de eröfrin. gar qvinnans rätt till upplysning, arbetel denna. Se dessa skolor i städerna med snart hundratals lärarinnor, dessa slöjdskokonstskolor, som hädanefter skola stå lika l.