Aftonbladet – 25 februari 1865, sida 2

Fotografiernas brutala trohet återgifver visserligen originalets drag, men icke sjelfva ansigtsuttrycket. Välvilja och godhet : förening med allvar och sorgbundenhet afspegla sig i detta ansigte, ehuruväl då och då en stråle af glädje och munterhet kan för tillfället utplåna de allvarsamma dragen. I sin hållning och sitt hela sätt att vara är presidenten enkel, anspråkslös, okonstlad och kan derföre af ingen, som icke sjelf är en låg själ, beskyllas för en simpel hvardaglighet, än mindre pöbelaktighet. Mitt samtal med honom rörde sig hufvudsakligen omkring det sista presidentvalet. Presidenten bemödade sig att med ledning af de ännu ofullständiga valberättelserna beräkna om valmännens antal aftagit sedan krigets början, och hade att smickra sig åt motsatsen. Han anmärkte, att de bland allmänheten gängse berättelserna om förlusterna på slagfältet voro mycket öfverdrifna; man hade nemligen blandide fallne inbegripit en mängd personer, hvilkas tjenstetid gått till ända och som blifvit ersatta af andra eller ånyo inträdt i tjenstgöring. Under samtalets gång berättade Lincoln en och annan liten anekdot, hvilket då alltid skedde för att illustrera ett fäldt yttrande, icke för anekdotens egen skull. I denna hans benägenhet för att berätta uttalade sig emellertid ingen särskild förkärlek för skämt, än mindre för någon brutal lättfärdighet, utan endast denna humor, som är Vestern och särskildt dess män egen och här företrädesvis gör sig gällande derföre att man, för att göra sina åsigter och idter rätt åskådliga för en så blandad publik som den amerikanska, behöfver och gerna anlitar lifliga och lätt begripliga bilder. Man måste hafva mycket ytligt studerat amerikanarens karakter, om man kunnat förbise, att en viss frihet i hans uttryckssätt, äfven i fråga om de vigtigaste saker, alldeles icke är oförenlig med inre allvar och djup känsla. Presidentens tal, var liksom hans skick, fullkomligt flärdfritt; intet enda platt eller pöbelaktigt uttryck undföll honom, intet ord af hvad han sade var meningslöst.