Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 3

kunde ge sig ur kedjan utan att bli slagen i marken, så häftig fart hade den. Ett och annat par äfventyrade dock detta, för att få dansa utåt backarne igen, ty det varlikväl roligare, helst om der svängdes om med en särskild vän. Niklas var en omtyckt och hedeerlig värd, somgick omkring och uppmanade de? dansande att lika litet spara på krafterna, scom på välfägnaden. Han hade dertill ett så godt lag, då han var lyftad till bälften, att kunna säga alla qvinfolken vackra ord occh dertill kryddade med stor bondqvickhet, som alltid framkallade stormande munterhet. Margreta var en bland dem, som hade satt sig på bänkarne under asparne. Gunerus stod lägre bort för sig sjelf, vid ett träd, och han syntes ej sinnad att deltaga i dansen. Men slutligen kom Abla och bjöd upp honom. Abla, i en rödrutig bomullsklädning, fyllig och grann, var särdeles skickelig och till sin fördel i nat:; och det syntes Margreta, som om Gunerw ville ge henne upprättelse för all misshardling, ty han gick genast med i polskan och svängde henne förtvifladt, som om det gält att dansa ut det sista uns af förnuft, som innu fanns qvar i det stora hufvudet. Margreta såg, så mörkt det änvar, likväl rätt tydligt denna häftiga, nästan ursinniga dans och hon såg den fattiga ungösen, slutligen nära nog svindlande, tvärt rusa ut ur dansen, Gud vet hvart. Hon kom dock snart igen. Gunerus stod qvar, der Abla Ihade lemnat honom, och frågade en liten halfvuxen flicka, som stod bredvid honom coch besäg honom med stora förvånade ögon, om äfven hon ville dansa med honom... Men tösen endast skakade nekande på hufvudet,