Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 2

— Fynd af fossilier. I en från det svensknorske generalkonsulatet i Gibraltar ingången skrifvelse omtalas en år 1862 upptäckt grotta, som innehöll en massa af högst märkvärdiga fossilier af djur. Guvernören hade skickat en samling deraf till England, och den befanns så intressant, att doktor Falconer (vice-president i the Royal Society) samt professor Busk (sekreterare i the Linnean Society) förliden sommar begåfvo sig till Gibraltar för att sjellva undersöka grottan. Angående detta märkliga fynd skrifves i Gibraltars Tidning: Det tyckes som om Gibraltar, som hittills varit berömdt såsom en ointaglig fästning, nu skall blifva föremål för ett intresse af helt annat slag. Geologen och paleontologen, som ihärdigt och flitigt jemiöra alla de i jorden funna fossilierna med hvarandra och sedan åter jemföra dem med de nuvarande naturföreteelserna, för attuttorska hurudant djurlifvet var i den förhistoriska tiden, hafva i grottorna vid Gibraltar fått ett rikare fält för sin verksamhet än troligen någon motsvarande areal på jorden förut lemnat. Den store naturforskaren Cuvier har, märkligt nog, förutsagt att man på Gibraltars klippor skulle tinna -ådana lemningar i talrik mängd och af stort intresse. Professorernas berättelse och de i Genistagrottan funna benen ådagalägga, att djurlifvet på detta ställe i fordna tider var helt annorlunda än nu. Der nu blott några få getter och apor kunna lefva, funno en gång noshörningar, elefanter, hjorvar och vildsvin föda i öfverflöd. De funna lemningarne skola antyda, att Gibraltar en gäng sammanhängt med Afrika. De förskrifva sig derför kanske från den af sir Charles Lyell omtalade tid, då Sahara var en ocean och det norra Afrika samt en del af Spanien tillsammans utgjorde ett stort fastland. Geologernas teori är, som bekant, att det som nu är land en gång var ötfversköljdt af vatten samt att tvärtom de nuvarande hafven och insjöarnes bassiner en gång voro fastland och öar. Det påstås, att dessa förändringar icke frambragts genom våldsamma naturrevolutioner, utan gen m ständigt verkande naturkrafters gradvisa inflytande under en ofantlig tidrymd. De förnämsta af dessa naturkrafter äro vulkaner, jordskalf och vattnets inverkan på jordytan. Sjelfva den yttre formen på klippan och dess omgifning har derför kanske under tidens lopp blifvit fullständigt förändrad. I stället för att vara en kal klippa, kringspolad af hafvet öfverallt, utom der hon genom en smal sandig landtunga är förbunden med fastlandet, har Gibraltar kanske fordom miltals varit omgifvet af skogar eller gräsrika slätter, och i sådant fall är det icke underligt, att en mängd stora djur der hade sitt tillhåll. Vi erfara vu, att efter doktor Faleoners och professor