Aftonbladet – 24 februari 1865, sida 2

år kan du riktigt skaffa en sådan för Carl Johan, du store Carl-Johan !? Och det lofvade denne och dermed steg de begge främmande upp och lemnade stu gan. Efter en kort stund kom Carl-Johar tillbaka och sade till systern: ?Kära Margreta, du skall så aldrig bli steluggen, grå och tvärtföre när sådani folk kommer till grannlaget, som du inte tycker om. Du kan tro mig, du, att har hkar inte slikt folk mer än du. Det är inte så godt för honom heller, när sådana påstötningar komma. Han är i många da. gar efteråt inte lik sig och jag tycker al det är stor synd om honom; för kärlek till ens barndom kan ju hvem som helst ha, hurudan den pu än har varit. Blefve han bara riktigt nöjd på annat vis en gång, så skulle han nog inte ta det så hårdt vid sig, som han nu tydligt gör. — Men dw vill ingenting göra, för att få se bonom tillfreds, du, och han har kanske många frestare, som vill ta ut sin rätt, som inte vi känna till. Med ett ord, Margreta, du vill honom inför Gud så väl, du som jag, och då kan du allt också ta honom, säsom han är, som en like till oss; och han bjuder sig ju så stort till, som en menniska någonsin kan.? Ja, du ser i detta det, som är bäst, du! sade hon. Och du menar väl. — Men du ser kanske inte så låvgt!? SJUTTONDE KAPITLET. Fiolerna från Hult ljödo i midsommarsnatten, långt bort öfver alla granngårdarne. Det var just vid elfva-tiden på qvällen, lå den vanliga nattliga tystnaden inträder och då endast ängarnes barn hålla sin tysta nidsommarsvekt öfver jorden, som Gunerus