Aftonbladet – 23 februari 1865, sida 3

procent på de i och för denna trafik utlagd: penningar. Antag åter det otroliga att drift kostnaden skulle här uppgå till det iredubbk mot i Englaud, och att derjemte styrelser icke beräknade annat vinst på en viss trafil än att återiå sina i och för densarhma gjorde utlägg, så kunde den icke utan uppuffring rakta jern och andra metaller, för c:a 1, öre pr svensk centner och mil. förutsatt nem ligen att trainerna gingo toma tillbaka; mel ör hältten mindre eller Ö,56 öre; örti til samma pris forslades återirakter till exempe al spaumål, specerier eller stenkol. Det var utan tvitvel en lycklig instink som iör tio är sedan bestämde våra stats makter att stambanorna skulle vara staten: egendom. Mängen ausag då jernbansväsen det såsom eh enkel industri, hvdken likson alla andra industrier bäst skötes af der enskilda företavsamheten. Men jernbansvä sendet är ej en affär i va-lig mening, utas i ordets tulla betydelse en styrelseungelä e het; djupt ingriper den 1 samhällenas in .ersta il, I cganderätien, i försvarsväsendet 1 civilisationens g ng 0. B. Y., och en blanc dem som klarast insago detta var konung Osea sjelt. Men då vi kallade jerubans arken en styrelsevffar, menade vi dermec ör ingen del att den är re, eringens privat sak, utan epdast utt den af sintsmakterns kan och bör med full trihet användas som en häfstång till främjande af landets både största och högsta imutressen. Det är fol kets skatter som här blifvit utkrälda att användas ull folkets eget bäsia. Derföre har Jordbrukaren, sågverksegaren, bergsbruksitkaren, med ett ord hela landets aktiva arhete rätteligen sitt ord med i laget, när det säller att sätta taxor för jernvägsforslingen, och riksdagen torde snart i detta at seende hätda sina rättigheter. Men trafisunterna måste förut sjeltva b rja bearbeta den allmänua öfvertygelsen. lävkom oss till en början endast jernvägarnes törhällande till bergsbruket. Om ett eller annai är äro dessa mäktiga senor dragna från större delen af året istria hamnar ända in i hjerat af våra mellersta provinsers bergslager. Skall då ännu, såsom hitills, vår dyrbara ste exportvara ligga sex mänader räntelö vid hyttor, jernbruk eller taktoriplatser,endast lör: en gamla ruttna jargongen att vissa varor ?ej bärat att föras på jernväsat? Vi skulle föreställa oss de ni fråga ullräckligt vigtig för att gitva anledni g till unkeutbyten vid brukssocietetens i Maj förestående sammankomst, och att nägra öfv.rläggningar i ämnet, vore et än extra protocol um, ku: de ifrån detta häll gitva en lika nraftg som helsosam impuls ät den i höst summanträdande riksdagen. B.