Aftonbladet – 23 februari 1865, sida 3

I chefen en ganska anmärkiöingsvärd telegra fisk verksamhet, hvaraf ljden också var vit vi efter en ban twmas väntan köonski I rikligt törfogade oss vidare och lycklige Jhunno den lärda statiouwen vid Lund uar ella vidare ätfventyr. Den anonyme ?skil draren efter naturen? har tillräckhgt påvi ekt alla de olägenheter, som för den re Isande kunna uppkomma genom denna de särskilda statiouernas liknöjdhet för utt vet: htet besked om sakernas stalluing några fr nul fram i fummet, och jag behofver alltså (på intet vis specielt uppehålla mig härvid. Det vämuda törhalivudet är ett af de flera. der man har rätt utt grundligen förvänufötver att icke sör längesedan atnörledes ä Jadordnadi; det gitves en hel hop audra, son visserligen lättare kunva undgå ötverstyrel sens uppmärksanhet, men som dock hvar sin man ätvenledes visa, att det i någa on administrationen af våra jernvägar återsiå: Jmycket aut önska, Det har al somma pet son, till hvilken jag otvawör refererat mig. blivit omnämudt, hurusom på Janköping station ulljetttörsäljaren nyligen blifvit tör kassabalans häktad; deremot har han ick: nämnt, huruledeg biljetuörsäljningen sem mastades uu blivit ir en hasvg vändning otverleu:nad åt så ovana händer, utt icke blott expeditionen vid luckan ötver all höfsa sördröjes, utan betydliga missförständ oct vlog äfven uppkomma, Biter lång och oroande väntan blefvo vi såluuda visserliger der expedierade just jemni och nätt för at komma med det söderut algående töget. mer fivgo emellertid allesammans ofuliständier biljetter. hvilka sedan måste korrigeras vid Nässjö station. Härigenom vållades vid Näsjö ettalldeles opäräknadt upp: håll och endast denva omständsghet kunde lävt ha gjort. att. -å framt vi haft ett extratåg i hamn och hä: elter oss, vär train lupit en allvareom risk. Det är billigt att erkanna, det jernvägssiy relsen her en ytterst mödosam och anstränvgande uppgift, liksom att svårigheterna ofantbpt ökas geuom sådana exceptionella 1örbållanden, hvilka i den sednaste tiden egi rum, men å andra sidan kan den sanning icke nog tasthällag, att publiken har et veltergifl gt kraf på, att styrelsens öga är med i hvarje detalj, hur svärt detta äv mi vara och hur län (hvad jag älven meg tvi) en biomständighet blaud tusen kan undfly äfven en öfvad blick; hvarje offeoligt an mälande af en förefunnen brist, vegentlighet, oformlighet, är också deriöre tultkomligt herättigudt, och det kan väl svårliger ar någon opartisk bestridas, att det i de hela taget är en stor lycka, att vår jeru vägsadministration nu bluvit föremål tor e sädan allmänvsre och närmare uppmärkhet, hvars mo iv en eller anvan ömtåäligher gör orätt i att vilja uppsöka endast uti er smånktig klandersjuka, i stället för i ett väl törstädt intresse för en sak, som är af yttersta vigt för alla. För öfrgt — revenons å nos movutons! Jag har vurit med på vära svenska jernvä gar i vintern 1565, jag har från Göteborg på 5 doger lyckligt och väl trsmkomvot OM Lund via Jöuköpwg och jag är vorden ev märkvärdig wan. Det var en vacker nordisk förmiddag, då Jug afreste med iltåger frän den prakuullk staden vid Göta el. Laudskapet häriträ forbi Alingsås till Falköping år, som be kant, rikt på naturskörhbeter och vintern hade icke skadat dem. Isbelagda sjösr och vikar, svöböljda barrskogar, trusna svoli ötver vilda klippor, drifvor ruudt omkricg oss i de mest groteska tormer! Linien va: Pklar? och vi rullade at med reglemen terad fart, der kost förut passagen vurit stoppad vid hvarje steg. Vi pas serede igenom de minnesvärda massor af snö, der sjeliva Carlsdögen om qväller och natten den till Alingsås beställda dans musiken från Göteborg ullika med åtekil hga kupeer balklädda damer sutt och hac krde tävder, kuvnavde på flera limmar hver ken kopma fram eller tillbaka; vi pusserad: den verldsberömda kurvan vid Jvusered. vi passerade lyckligt den icke mindre verlds berömda Foplaviksbavken, eljestenkom gjore att rulla uttör, ett af jernvä ews mest trumstäeude urbeten, 2200 10: lång med höjd ni ända till 46 tot (hela 23 alvar att wilk uedlör i djupet at en mosse, säframt mar nn göng bär skulle hoppa ur spåret på grunn: at torsummad Pklappuvg ar hjulringarne!) Och vi avlände såtluuda till en början vär behållva titl Falköping och hr Johansson: pperiet försedda restauration. å Falbygdens höga plaiå hude klimate redan untagit en betydbgt mera vinterlig korakter, än nere vid Götuelf. I de kupeer ull hvilka vi här förflyttade oss (tillhorau de täget irån Stockholm), voro fönstren to elt ötverdragua med eu tjockt islag, sök naden af de på koutinenten brukliga gol ippvärmningsappareterna lät sig känubar. kävna?, pelskruogarue måste upp öfver öro nen, benen upp på softorna. Det är garn ska visst, att konvlortabelt reser man jus: icke vintertiden på vära Jernvägar, men ma ger att kläda sg dereiter, ävensom ul orse sig med en punschbutelj. Under all: omständigheter är vägen mellan Falköpingoel; Jönköping icke lång, förutsatt, att man ick: nödgas stiga at hel:vbgs och torteätia resa: med skjuts. Vi börde till klussen at utn hummelen gynnande passagerare och vi nädd: Jövköpivg utan utt behölva stiga af. I Jön sepin. 710 minuters uppehälllt Nej. — töget stoppar och går icke längre i qväll !? Hvöso7 Töpet moppar? hvarföre? — Yrvåder på svdro livien!? Det är ev tationstjenstenan i unilovin, som vandra: nela vogn-ruden utefter och med stort allvar utropar: Täget stoppar! Yrväder på ödra linien !? Ah! Dragare, bärare, ohoj! Lös ut mit vagage! Till Stora Horellet! Ner ned södr: mien, letve hr Tbeodor Blsnveh! (Forts.) —————— (Insändt.) Eöra eiler låga jernvägstaxor. Till besvarande af den frågan, huru frakt axorna på våra jemmvägar rättast böra stäl as, icke blott i ivdustriens och handeln