Aftonbladet – 23 februari 1865, sida 2

Intryck af ett intryck. Hr Kofods föredrog öfver danska krige nar på hr J. A. H. gjort et vidrigt in ryck?. bviket ban till yttermera visso upp epar tre gånger i den korta uppsats hu meddelat Dag). Allehanaga. Tycke och smak san ingen förta, och det hgger ingenting otverraskande i denna Öppna bekävnelse: nvad som deremot svärlgen kan updyå at a är motivernas klena beskaffenhet ch lösheheten i satsernvas sammanhang. Hi J. A. H. börjar med antagandet, att mån sen möjligen funnit br Kotods skildring unlerhällande, ?belst en hflig och ej utan e viss talent gjord framstållninog at mångt anningar, blavdaude med tidens slvg ord: frihet och reaktion, vanligen tillock: (tillockar?) sig bifall?. At en Hlilig och wlentull framställning al många san ulngar? tillockar sig bifall. är ja alldeleuuturligt, och det är väl säledes blandnin ven med tdens slagora? som skall göra att den, som är ailvarlizare stämd?, möste finna mäåluingen bäde sorglig och viirig?. Men bvariöre det? Om udens slagord? icke äro en exponent af verkligen beiniliga förhållanden, så kan man ju icke med dim slå en katt ihjäl: äro de det åter. -å är det svårt att utgruuda, hvad den ?allvarligare stämde? kan vinna på att sticka hutvudet i busken för att slippa se, och täppa ull öronen för att slippa höra. Derpä följer en sommandragen redogörelse tör föreläsarens skildring ut det sorghga tillständet inom landet och armen, ulstradt af det utaf många tecken framkallade misstroendet till konuugahusets och rmebetälets rätt dauska siunelag m. m.. hvarefter br J. A. H um brister med en nai vetet, som bra nära gränsar till niaisenie: Om allt detta är sanut, hvilken skildring nl tillståndet inom armen! Det är aldeles motsatsen af de tävkesätt, som horde råda .unOm den väpnade styrkan, då den uppträder till sitt lauds försva?. Ja, herre Gud, nog ir det sannt — så saunt till och med, alt nan j ens hehötver vara militär för att begripa den anmärk ningens riktighet. —Framsialld med den åäplombd, den här fått, gör den un etär samma Intryck, som de bevekliga varningar skalden Dahlgrens prost ställer till bondsubbarne att ej läta sig förröras ar Kants ilosoli. Den sorgliga taflan, .örmenvar hr J. A. H. vidare, hade kunuut vara bäde upplysande och lärorik. Men hvartöre blir den nu i stället endast vidrig? Jo, hr Kofod ?stod