Aftonbladet – 22 februari 1865, sida 2

dem de lifsförnödenheter de kunna behöfva, naturligtvis allt emot betalning såsom på en vanlig gäxtgifvargård. — För att hjelpa och underlätta honom i detta hans åliggande har staten gifvit honom ett årligt anslag af tre hundra rdr penhingar, hvartill fuerligare för nagra är sedan villkommut rättigheten att uppbära en hemmaänsränta, belöpande sig till omkring 100 får: Denna skyldighet att herbergera resande melsk de båda grannrikena har emellertid på sednare tider blifvit åberopad såsom skulle den derjemte innefatta en rättighet att i en annan lokal än posthuset idka en krogoch värdshusrörelse, som befunnits vara ganska inbringande. I följd af törändrade kommunikationstörhållanden, då med undantag af då och då nägot sjöfolk, numera högst sällan några resande passera Alands haf, är värdshuset blifvet en bisak, men krogrörelsen deremot hufvudsaken. A densamma utminuteras och utskänkas från 3 till och med 6000 kannor bränvin årligen. Det tyckes sannerligen som skulle en sådan itirättning icke behöfva några statsanslag och hemmansräntor för att kunna bära sig. Utan tvifvel har det icke heller varit K. M:ts eller kongl. postverkets mening att tillerkänna postmästaren på stället ett sådant privilegium, hvilket är någonting helt annat än den honom åliggande skyldigheten att i vissa, uti posthuset för detta ändamål inre,da boningsrum herbergera resande som passera Ålands hat. Dermed kan icke gerna vara förenad en rättighet att för befolkningen på platsen hålla en öppen krog, som icke allenast är helt och hållet obehöfhig, utan ätven, efter hvad allmänt erkännes, en för kommunen högst förderflig inrättning och orsaken till en här på platsen öfverhandtagande dryckenskap och många oordningar. Det ligger dessutom någonting ganska anstotligt uti att högste embetsmannen vå stället skall idka en dylik rörelse. När t. ex. den öfverlastade postiljonen befinnes hafva supit sig drucken på den krog, som hålles af hans närmaste förman, och soldaten ligger full på landsvägen af det bränvin, som hans egen kommendant håller honom tillhanda — förhållanden som, ty värr, mer än en gån; inträffat och med vittnen kunna intygas — så tyckas vidare argumenter vara öfverflödiga för att bevisa olämpligheten af ett sådant privilegium som det ilrågavarande, förutsatt att det ens är något åt tjenstemannen gifvet privilegium. På grund af att kommendantens och postmästarena 3. k. rättighet till idkande af den omtalade krogrörelsen synes vara ganska tvetydig, och i betraktande af att denna inrättning, långt ifrån nödvändig, visat sig vara ett förderf för hela trakten, har Wäddö socken på allmän kommunalstämma sistlidne vår enhälligt yrkat på att den matte indragas och för d tta ändamål till landshöfdingeembetet inlemnat en petition, framstäliande de högst bevekande skäl som tala för en sådan åtgärd. Någon resolution å denna petition har ännu icke blitvit kommunen meddelad. Ener hvad det berättas, lärer landshöfdingeemvetet nyligen hänskjutit saken till K. M:ts afgörande. Troligen kommer då äfven kongl. posts:yrelsens utlåtande i än net att infordras. Sejan saken sälunda blifvit underställd K. M:ts nåliga prölning. ega vi skäl att hoppas att snart a den afgjord och att kommunen skall betrias ån hvad som visat sig vara ett densamma påvingadt ondt i mer än ett afseende.?