Aftonbladet – 22 februari 1865, sida 2

Jär, allt sådant, nu, ser jag — allt, från de största till det minsta, at det som varit, ha au velat skjuta ifrån dig .. ja, du nerför visst också annat att tänka på! tivad sä Di efter, ni två, dernere på djupet tillsam mans? Åh, min gosse! att du kan tro på s!ik fröjd? Du ekall öfvergilva henne, son du öfvergat mig, en dag; långt mera il du ölvergifva henne, till och mes, tor el lan er finnes ingenting qvar, när det iörsta fall: r bort.? Jag skulle vilja be dig, att du talte på annat sätt, Agatha; för du ser nog, att jag vill göra allt godt jag kan för d.g.? 7Ar det så?? sade hon i en kla;, torr ton. Du tror dä inte, att jug skulle skrämma bort henne ifrån dig, den vackra hvita Margreta? År det så, att du vill göra hvad jag vill, sä tag mig i hand, för mig inför henne, och säg henne hvem jag är! Vid midsommart d skall jag då komma tillbaka hit, för du vet att jag har bosatt slägt i grannsocknen här. Vill du tala om för henne då, så att jag hör det, att du haft mig kår, så är jag nöjd.? ?Kommer du, och inget främmande folk är tillstädes, så kunde jag väl göra det. Men det vore du litet hjelpt med, min stackars Agatha !? Vid början af hans svur reste hon sitt hofvnd och kunde ej dölja sin tillfredsställelse. Ögonen blixtrade och läpparnve logo. M:n då han sade: ?Min stackars Agatha I öll hela den lilla stohheten tillsammans. Hon sänkte modlös sitt hufvud, flyttade sig värmare honom. lade begge armbågarne på hans knän och kinderna mot de knutna hänlerna eamt sade, i det hon såg upp på hosom med en nästan sönderslitande bick : ?Hvud kan du då göra för din stackars Agarha ? Jag skulle längre fram i tiden kunna