Aftonbladet – 22 februari 1865, sida 2

— Fjellbacka anjovis. På den i handeln förekommande kryddsill, eom bär namnet Fjellbacka anjovis, torde i är icke komma att blilva så god tillkång som vanligt, enär under sistlidne år det förhållande inträffat, att den s. k. skarpsillen, af hvilken nämnde anjovis beredes, icke gätt till på långt när så rikligt som vanligt. Den kom visserligen förlidet år i Oktober och November månader, men i mycket små stim och upphörde alldeles i December månad; sä att utom tvenne större vadar, tSiora Uddevadent och Storglipen?, som gemensamt fiskade för e:a 2500 rdr, de öfriga små vadarne fingo ganska litet och flera deribland ej en enda sill. Nägon s. k. lottsill har ej i vinter varit syulig och fisket anses knappt ha gifvit in 1a:del at hvad de förra åren vanligen varit fallet. Fiskrarne sjeltva tillskrifva detta missgynnande förhållande den under slutet af Oktober månad rådande starka och ihållande ostliga vinden vid lägt vatten. Förnämsta exporten af denna vara har i Fjellbacka på sednare åren verkstäl:s af handl. G. Ancersson, 8 m i vinter icke kunvat få ihop mer än hälften ar det eljest för skeppning och lager beräknade förrädet. (G. P.)