Aftonbladet – 21 februari 1865, sida 3

AO a AA ström, föreståndaren för fattigkassan herr Hallström och stadens fiskzal Lejdström. Rådman Cederstedt hördes öfver ett Waxholms rådhusrätts utslag af den 9 December 1861, hvari han i sin egenskap af rådman deltamt. Detta utslag rörde en krögerska i Waxholm, hustru Blombergs, fällande till ansvar derför, att hon ansetts vållande till en artillerists, vid namn Hofström, död. I afseende på utslaget, dess ordalag eller motivering, kunde rädman Cederstedt nu ingenting annat erinra sig än summorna, hvartill Blomberg blifvit fälld, at Hofströms död, dels 40 rdr, Blowb:rg ådömda säsom kostnadsersättning för å Holströms döda kropp verkställd medikolegul besigtning. Huruvida utslaget äfven omtattat ansvar för brott mot bränvinsförsäljningsförordningen, hvilken frågas utredande här utgjorde hufvudsaken, kunde han ej påminna sig. De läsare, som önska närmare kännedom om denna intrasslade sak, hön visas till det fullständiga reterat, som etter förra förhöret stod intaget i Aftonbladet. Jag vill nu endast derur eminra om, att hustru Blomberg, genast efter det att utslaget fallit, inbetalte hela beloppet, 190 rdr, till justitiarien, hvilken derå utfärdade qviuo till Blomberg. men dröjde med redovisningen för de 40 rdr, eller ersättningen för medikolegalbesigtningen, hvarföre skrifvelse till honom ankom med order stt utmätningsvis uttaga nämnde belopp hos Blomberg, då justitiarien, ehuru medlen red:n förut skola blifvit till honom inbetalda, å k. befallningshafvandes resolution nu påtecknade, att tillgång till denna ersättnings gäldande saknades. Derjemte finnes i qvittot åberopadt, att hustru Blomberg älven skulle blifvit fälld för brott mot bränvinsförsäljningsförordningen, hvilket strider mot utslagets ordalydelse i domboken — ett förhållande, som gilvit anledning misstänka, att denna sednare blifvit oriktigt förd. En person vid namn Österqvist, som ir inblandad i målet, kom, ehuru kallad, icke tillstädes. — Advokatliskalsembetets ombud joch kyrkoberden Wistrand påyrkade likväl forifarunde, att nämnde Österqvist måste höras. Deremot protesterade hr Rosån under förklarande, att hans hörande ej på må let inverkade, och ville han hellre än att målet af denna orsak uppskötes påtaga sig den angifvelse, som Österqvist genom kyrkoherden Wistrand gjort mot honom, eharu den icke var sann, hemställande derjemte att, om Österqvis:s hörande ansågs nödvändigt, denne, som bodde i Stockholm, måtte blifva hörd i bofrätten. För öfrigt sade sig justitiarien Rosn nu, liksom vid förra förhöret, vara villig att genast betala den skuld, hvari han häftade till kyrko-, skoloch fattigkassorna, så snart beloppet blefve utredt. stadsfiskalen i Waxholm under sin tjenstetid derstädes uppburit och uppgifvit sig ha redovisat för justitiarien, ett förhållande, som denne ihärdigt förnekat, företeddes nu af hr Lejdström å hr Ekboms vägnar tvenne qvitlton, hvarå justitiarien tecknat sitt namn och erkänt redovisningen af medlen. Det omktadt bedyrade justitiarien fortfarande, att han ej uppburit penningarne. Justitiarien vill således icke vidkännas sin namnteckning?? anmärkte ordföranden med någon förväning, hvartill justitiarien svarade, att stilen visserligen var lik hans; men han trodde knappt, att han skrifvit namnen!? Fa fram någon handling, hvarå jusiitiariens namn finnes?, befallde ordföranden. Kyrkoherden Wistrand fram!emnade ett dylikt papper. Namnteckningen derå samt å qvitteriserna jemfördes och befunnos lika. Nå, jag skall väl erkänna det då... det är väl inte värdt att jag står här och nekar; men penningarne har jag icke bekomtenserna, så hear detta skett, utan att jag egt kännedom om hvad jag undertecknat, detta är vid Gud sännt?, bedyrade ännu en gång justitiarien. Angående förre apotekaren i Waxholm Kullgren, hvilken deltagit ii angifvelsen mot justitiarien Rosn för det orikugt förda valprotokollet, upplyste domhafvanden, att han hos konungens befallningshafvande begärt hr Kullgrens kallande, men ingen visste omlörmäla hvilka åtgärder nämnde befall pingshafvande i anledning deraf vidtagit. Kyrkoherden Wistrand upplyste att hr Kullgren, som numera vore b-att i Westervötland, muntligen till honom skulle lörklarat. att han afstode från åtalet, hellre än att företaga den långa resan från Westergötland till Waxholm, för ati fullfölja grens rätt härutinnan emellertid skulle hälöppen för honotn. åuot vidare förekom icke denna gång. Domstolen satte sig klockan 12, och törhandlingarne räekte omkring P qgvart, hvarefter förhöret förklaradea slutadt. Målet utsattes att ånyo förekom rna å Waxholms rådhus den 2 Mars, dertill Österqvist ånyo skulle kallas, Jag hörde icke, att nåföre för afgjoråt, att han icke heller inställer sig nasta gång. Innan jag leinhat rådhuset i Waxholm, tillåter jag mig, såsom ett bevis på den naivet, som gjort sig gällande vid domböckers förand:, omnämna ett ntslag, intaget i en gammal dombok, hvilket börjar såvens namn är för efterverlden förborgadt. Till sist får jag omnämna ett annat mål, rörande en disciplinär bestraffning inom fästningen. Saken utgöf för närvarande allmänna semtalsämnet i staden, och jag berättar den, såsom. den derstädes omtaiades man och man emellan. I skymningen en vintera ton förlidet år; och innan sjön mellan fästningen och staden ännu iagt sig, passerade fästningebåten derem: lan. I bår ten befann sig 22 person, klädd i civila kläder, hvilken af en medtöljanide artillerikonstapel blef slagen på axeln och tilltalad under hvarjehanda skämt. Den sålunda ulltalade, hvilken under ett mycket borgerhet och orrälse yttre döljer en officer l vid flottauv och dertill friherre, tog händelutgörande dessa dels 150 rdr för vällandet Angående ett par bötesbelopp, som förre mit. Har jag skrifvit namnen under qvitdetsamma. Domstolen beslöt, att hr Kull-. got vite blef honom frelagdt, och tar der: lunda: Mjlnaren fälldes att böta .4 Man-lq