Aftonbladet – 21 februari 1865, sida 3

storartad plan; den tänker att under Mer-! sey-floden anlägga en jernvägstunuel, hvilken skall förena Birkenheads och Liverpools docks och skutfa en länge önskad forbin delse mellan de båda städerna. I jemfö relse med denna skulle Themsen-tunneln försjunka till en dverg. ITALIEN. Rörande de sednuste oroligheterna i Turin och de dermed förl nippade omständigheterna, meddelar posten töljande: I hela det öfra Lialien, nampveligen i Bologna, ogil lar man ministrarne, för att de icke redm i bö.jan vidtogo kraftiga åtgärder mot ologet. För öfrigt äro oroligheterna icke allenast ett uttryck af sinnesstämningen i Turin, utan äfven i en stor del af det öfriga Piemont. Piemontesarne hafva nemligen. ända från slaget vid Novara till det vid Solserino, bragt stora offer ät fäderneslandet och de föresiälla sig nu, att de frukter, som borde dem tillgodokomma, istället skola komma Toskanu tillgodo. De största männen af enheispartiet, konungen, statsmän nen, fältherrarne, de högsta tjenstemännen, alla voro företrädesvis piemontesare, hviika alltid med misstroende åsett södern. Utan tvilvel skall residensets förtlyttande väsentligen bidraga till en snabbare realisation art enhetssträfvandena, men många piemontesare anse detta törflyttande endus! bero på en nyck ef franske kejsaren, som skulle önska att bryta den piemontesiska öfverlägseneten såsom obeqväm för sig Kosungens afresa blef mycket hastivt besluten om attonen och verkställdes redan morgonen derpå; hans adjutanter erhöllo först vid midnatten befallning att göra sig Konungen arbetade med Lutill sent på natten, hvarunder ät 7i var närvarande. I daggryninvgen 1 till Moncalieri, der bavtäg tvänom och ministerpresidenten; vi r bangården voro alla minist rärue I serande. Tårar stodo i ögonen hos många af de närvarande, hvilka såkerligen gjorde sig noggraun reda för de kävslor, med hvilka konungen skildes från sitt gamla residens för att begifva sig till sin nya hufvudstad: scenen var väl värd att förevigas al en målare afförsta rangen. klter afresun uttalade sig stark ovilja mot kommunalrådet, som icke gjort något steg att återvinna konungens förtroende eler ati afboja hans afresa från sin fäcernestad utan afsked, utan löfte om att snart få återse honom. Siraxt efter afresan uppdrogs en komite att utarbeta en adress till konungen, beklugande orsakerna till resan: den 7 d:s afreste markis Rosa tillsammans med 2:ne medlemmar af kommunvalrädet till Flo rens för att till konungen aflemna denua adr Genom uttrycken i adressen hoppas man kuuna blidka konungen samt förmå honom att återvända till Turm innan han på allvar flyttar till Florens. Säväl under ditresan, som äfven på sistnämnda ställe, har konungen emellertid rönt ett entusiasnskt mottagande. Då han den 4 d:s, midt under första akten, inträdde i Teatro de la Pergola, motiogs han med oerbördt juvel, hvilket under aftonen flera gänger förnyades. Vid utträdet från teatern väntade en stor massa folk och Evviva?-ropen ville aldrig taga slut. Konungen var åtöljd at Lamurmora, prefekten och sina adjutanter. Det inre uf teatern var Jestligt upplyst och smyckadt; alla damer hade blomsterbuketter i form af det savoyiska korset. Konunven var ögonskenligen lifligt upprörd och gaf flera gånger genom tecken siu tacksamhet tillkänna. i En ombildning af ministåren väntas och tyckas skola i densamma inträda: Ratazzi, zeneral Cialdini och V.scouti. De stun dande valen skola således ega rum under ett kabinett, hvilket ännu mer än det närvarande är den franska alliansen tillgifvet. Den så kallade administrativa lagen, hvargenom hela konungariket Italien erhåller uformig administranv författning, i det huftvudsakliga öfverensstämmande med den Tosc.nu förut egt, har af deputerade-kamma ren antagits med 184 röster mot 73, hvilset kän anses för en särdeles betydelsefull bandling. AEwmus vulkaniska utbrott tilltager fortfarande i väldsamhet. Lavan utströmmar geuom 4 kratrur. Den redan anställda skadan uppskattas till 1 mill on. Vid universitetet i Padua ha, för demonstration mot en professor, 80 studenter häkauts och 200 hemskickats. Den bekante kardinal dAndrea — påfvestols-aspiranten har till medlemmarne af Neapels bandelstförening, hvilka till honom atlätit en adress, afgilvit följunde svarsskrivelse: Mina herrar! Cicero har sagt, att man ej kan bevisa fäderneslandet en större tjenst än den, att undervisa ungdomen: liberos erudire. I det I saledes, m. h.. använden en del al den egendom, hvarmed Försynen eder hugnat, på folkundervisningen, gören I eder förtjente om fäderneslandet och förvärfven eder rätt till den offentliga tacksamheten. Jag hoppas, att den ungdom, som trån spädaste åldern erhåller den första undervisningen i ökandet af katolska religionen, konst och vetenskap, en dag skall kunna bidraga till Neapels ära, moder till så månget och dådrikt snille. Fortfaren dertöre i ede ädla uppgift och mottagen, jeraite min önskan om den lyckligaste tramgaäng, mitt fullkomliga gillande at all den omvårdnad I egnen åt dessa späda plantor, hvilka, jag hoppas det, en dag skola bära rika frukter. Jag upprepar härmed för eder uttryckande al mina känslor c. Giralomo card. d Andrea, Biskop af Sabina. AMERIKA. En offciel depesch af den 20 Jan. från unionsgeneral Porter meddelar närmare dealjer om operationerna på Cape-Fear floden fier tort Fishers eröfring. Fästena Caswell, Bald Head, Show, Campbell och alla öfriga sorsvarsverk, som spärrade vägen till Wil mington, voro, tjugolyra timmar efter fort Fishers fall, i de unionelles väld. De i sessa lästen fogya kanover uppgingo till ett avtal af 168: bland dem voro månva 150 ven R