Aftonbladet – 18 februari 1865, sida 2

öfver ögonen, alldeles såsom hon hade dröm en gång. Det var så längesedan han var så god. lynt och lekfull. Hon kände att hon rod. nade dubbelt mera nu, för de ögon, hvarmed han följde hennes ansigisrörelser, än hon gjorde sist de hade en sådan ensam stund. Me: den glädjen måtte han dock icke få behålla, när han hade så länge pinat henne. Hon steg derföre upp fö: göromål, som hon sade, och lemnade honom. Gunerus satt qvar en minut, såg efter henne och sade leende för sig sjelf: Ja, ja, Margreta, nu ha vi inte så långt qvar! Dermed steg han äfven upp och lemnade gården. Hela den eftermiddagen satt Margreta sedan inne och läste små historieböcker, talade så äfven litet med Erik öfver ingångsspråket i kyrkan på förmiddagen, såsom hon alltid brukade göra på söndagsqvällarne, och var öfverhufvud långt mera meddelsam och blid än hon nu på länge varit. Solen gick så vackert ned den qvällen och det var så längesedan hon kände sig så nöjd med hela verlden. FJORTONDE KAPITLET. Är det någon som vill bli med mig i morgon tidigt och vittja långrefven på Trollvattnet?4 sade Carl-Johan till Margreta en torsdagsqväll. Det var just på försommaren, då de tidiga morgnarne äro så granna; och i fordna dagar, då Margreta var hemma hos far och hade godt om tid, hade hon ofta haft sin lust uti att få följa med far eller gorsarne ut på fiske de tidiga sommarmorgnarne. jon var beredd äfven nu, klockan