Aftonbladet – 17 februari 1865, sida 2

— Veteraner från 1808—9. I Nyköping: bladet skrifves om ,ett par sådana: . En Lars Stenqvist från Stenbäcken (i O. Wingåker), som uti finska kriget förlorat sina bägge armar, förtjenade efter hemkomsten ett tarfligt bröd genom en liten handel med kaffe, socker och snus. Men förtjensten var ringa och då han slutligen icke förmådde ordentligen honorera sin förlagsman — en af ortens störste affärsmän, — lät denne på exekutiv auktion försälja gubbens stuga och lösören, hvarefter den gamle krigsbussen nödgades taga reträtt till fattigstugan, der han nedslagen och modlös, med på en gång brutna själsoch kroppskrafter tillbragte sitt lif, till dess. genom Lewenhauptska familjens försorg, en insamling föranstaltades och en ny stuga åt gubben uppfördes, der han i lugn fick tillbringa sina sista tå dagar. -—— En annan veteran från samma krig, Per Larsson Ros i Rosenlund på Rosendals egor (i V. Wingåker). född 1786 vid Rosendal. der föräldrarne voro bondfolk, sattes tidigt i skräddarlära hos sockenskräddaren Petter Pettersson i Tranmon. Vid 22 års ålder rycktes han från detta fredliga värf och måste utbyta synålen mot bajonetten, då han 1808 kommenderades ut som landtvärn. Efter att hatva deltagit i flera heta drabbningar, återkom han lyckligen i Juli 1809. För skräddarenålen hade han emellertid fått afsmak. Yxa, hyfvel, slef och slävga blefvo sedan de verktyg, hvarmedelst han förtjenade sitt dagliga bröd. 1 öfver 50 års tid har han sedan betjenat sina grannar och andra med snickring. byggnad, smidning och murning, och derunder villvunnit sig allmän aktning. Men stor sparenning har han icke kunnat samla och nu snart 80-årig äro krafterna uttömda. Under det hans kamrater både här och annorstädes blifvit hugnade med någon skärf, har Ros blifvit alldeles förgäten. Manne han äfven skall sluta sina mödosamma dagar. utan att få njuta nagon erkäns lans skymt af det fädernesland, för hvilget han offrat vina bästa krafter?