Aftonbladet – 16 februari 1865, sida 2

ågot slags anslutning åt det ena eller anra hållet, en förbindelse med de andra åda skandinaviska rikena, med Tyskland Iller med Ryssland. För den förstnämnda förbindelsen talar nairligtvis folkinstinkten och en alltmer mogad öfvertygelse hos alla dem, som mena Ilvarligt med både nationalitetens och folk;ihetens bevarande. Men liksom den reakonära hofeliquen genom sina militärisktolitiska planer lyckades bryta danska folets tillförsigt och motståndskraft och slugt egagnade sig af den för et tögonblick framallade fullständiga modlösheten, så vet den fven att bruka den förstämning, som de äckade förhoppningarne om bistånd från verge-Norge framkallat hos en stor del af len danska allmänheten, för att derigenom eutralisera och misstänkliggöra det natioelt liberala och skandinaviska partiet. Men le reaktionära äro icke belåtna med att notarbeta de skandinaviska tendenserna; le äro ock å sin sida betänkta på helt anIra förbindelser. Att, under det intrycket f de tyska stormakternas röfveribragder nnu är så friskt, tala om ett närmande till lem, skulle innebära någonting allt för såande för hela folkews känsla; men man söer i stället en förbindelse med Ryssland, letta ädelmodiga Ryssland, som så oesenyttigt tillhopasatte det bekanta Warschauyrotokollet, för att få Christian af Gliäcksurg upp på Danmarks tron och som selermera så blygsamt afsade sig sina aprol rytfiska anspråk på Holstein till förmån för Peter at Oldenburg, icke för att denne skulle å något godt deraf, utan för att ytterliare intrassla frågan och försäkra sig om ett varaktigt insteg i Köpenhamn. Christians af Gläcksburg förtrogna synas vid öfverväsande af alla omständigheter hafva dragit den slutsatsen, att bästa utsigten för honom att någorlunda oanfäktad af de nationella och liberala tendenserna få i ro förtära beloppet af en temligen hög civillista i Köpenhamn och på Fredensborg, är att kasta sig med hull och hår i Rysslands armar, att bli ett slags ryek ståthållare på Danmarks tron, med bibehållande af sin majestätliga rang och sitt herrliga prerogativ att utdela ordnar och denna mängd af rangtitlar, som finnas qvar såsom en lysande qvarlefva från den gamla absolutismens dagar och som såväl egna sig till korruptionsmedel. Den nuvarande ministeren, ehuru reaktionärt den uppträdt, befinnes emellertid vara alltför bäde nationel och liberal, för att med densamma kunna genomföra en sådan politik. Hr Heltzen, denne äkta tyske absolutist, som från att vara amtman i Slesvig, till allmän förvåning framdrogs till juetitieoch kultusminister, han och ingen annan, skall vara situationens man; han skall bortjaga David, Bluhme och de öfriga nuvarande ministrarne såsom allt för mycket bekajade med danskhet och konstitutionalism. Enligt enskilda underrättelser från Köpenhamn arbetas der sedan en eller annan vecka starkt på bildande af en minister, i hvilken utom Heltzen skulle ingå gr fve Juell-Wind-Frijs till Frijsenborg och adlige god egaren jägmästaren Fonnesbech. Den sistnämnde är ledamot af riksdagens Folkething och har såsom förman för finansutskottet blifvit temligen behaglig för bondevännerna, hvilket utan tvifvel är anledningen, hvarför han tagits med i kombinationen. Ty det är på bondevännerna man åter räknar för att låta reaktionen fira nya triumfer. Man vill stryka dem om munnen med löftet att grundlagen af den 5 Juni skall få förblifva oförändrad, ett löfte, som man sedermera naturligvis lätt trampar under fötterna, sedan man väl lyckats enomföra sina planer, då det omsider torde li fråga hvarken om den ena eller den andra grundlagen. Man sparar icke heller på hvarjehanda löften, förespeglingar och mera reela öfvertalningsmedel. Den beryktade Geert Winther har man redan vunnit med hull och hår; man lärer äfven ha försökt sin lycka hos Baltzar Christensen, som dock kastade agenten på dörren. Bref från Köpenhamn yttra något tvifvel derom, hu. ruvida ej J. A. Hansen skall låta dupera sig. Vi vilja dock gerna föreställa oss at! detta tvifvel är alldeles oförtjent, och att alle de politiskt tänkande bland bondevännerns väl skola akta sig för att ånyo låta narra sig att hjelpa de reaktionära, såsom de gjorde åren 1852 och 1853. Ett stort ansvar hvi lar äfven på det nationelt-liberala partiet om det för den underordnade frågan on landsthingets sammansättning framkalla och underhåller en splittring mellan sig och bondevännerna, hvaraf reaktionen slug begagnar sig; om det för doktrinärt rätt hafveris skull ger till spillo hvad som fö ögonblicket är långt mera maktpåliggande Närmaste afsigten med den nu försökt: kombinationen äratt genom en förening mella1 den fåtaliga, politiskt inkapabla och till er stor del heleller halftyska länsadeln oci en så stor fraktion som möjligt af bonde vännerna, i grund krossa det nationelt-libe rala partiet. Hvarthän ledarnes politisk lönskningar sedermera rikta sig kan mai ganska tydligt se. framskymta inom pressen Om ock hr Krebs i Berlingske Tidende endas kan mera aflägset antyda målet, så finne det andra i reaktionens sold stående per soner, som föra ett mera tydligt språk. S har t. ex. nyligen i Köpenhamn börjat ut I gifvas en veckoskrift med titeln ?En hve Sit?. Den redigeras af tvenne politiska re negaten, hrr Gjörup och Michelsen (hvilke: sednare för några är sedan redigerade bla —-— FR pr — — — en a mm mm mn