Aftonbladet – 16 februari 1865, sida 2

för andra, Abla, för nu har det gått så långt att du borde få Niklas att på allvar fria till dig, om det någonsin blir möjligt. Och hvem vet hur det kan gå, om du nu slår om, för de andra ha stort retat up honom med sitt schås. Blir kärleken och svartsjukan för öfvermäktiga och ser han dig mots:å and as prat, så — kanske händer det og. Ja, det har jag alltid tänkt, svarade Abla, men hvilket som, så må det än stå till. Inte kunde Fi ha emot att bli matmor i Hult; men Niklas bryr jag mig visst inte om. Så det må stå sitt kast. Till Gunerus sade Margreta ute i hagen en söndag på våren, då han var vid riktigt godt humör: Käre Gunerus, gör mig den tjensten och vrid inte rundt omkring hufvudet på den tösen min! Hon är så bra dessemellan, men ständigt i qval, som hon nu är, öfver att få Niklas att fria till sig och dig att bli kär i sig, så lefver hennes förstånd aldrig öfver det. tMåntro hon kan tänka, attjag vill henne någonting? frågade han skrattande. SÅh, det vore väl inget så stort under, som du tycker! sÅhjo! det bör allt flera kunna tyckat, svarade han. SÄnskönt hon har ett godt utseende, nu sen hon blef ren; men jag kan ej förlika mig med det. Det är väl då för hennes enträgna kärlighets skull? Det kan väl hända det; men anvars heter det ju, att trägen vinner?4 De bruka säga annars att trägenheten är kärlighetens död.? Du har väl aldrig känt kärlek, du Margreta ?4 : Jo, riktigt häftigt ändå! (Forts.)