Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 3

Vi anse oss med anledning häraf böra anmärka, att det synes oss vittna om en temligen skef uppfattning af den offentliga diskussionens betydelse, då man anser anmärkningar, som göras mot principiella oriktigheter i en organisation, innefatta personliga anfall mot innehafvarne at befattningar, som tillhöra densamma. På det sättet skulle hvarken den offentliga pressen få päyrka eller lagstiftaren någonsin få besluta reformer, endast af fruktan att dermed anses personligen förnärma innehafvarne af de befattningar, hvilkas beskaffenhet man vill förändra. Det är för öfrigt fägnande att erfara pröfningskomitns högtidliga förklaring rörande månheten om sin värdighet?. Oss synes likväl, att denna värdighet endast kunde än ytterligare vinna derpå, att medlemmarne af framtida pröfningskomiteer icke intyga saker, rörande hvilka det är svårt att uträkna buru de kunna derom ega någon kännedom. 1864 års pröfningskomite bar enhällgt afgifvit vitsord om det sätt hvarpå krono-uppbördskommissarierna uppfyllt sina skyldigheter såväl inom bevillningsberedningarne som hos taxeringskomiteerna. Med andra ord, detta intygas af alla pröfningskomitens ledamöter. Detta är godt och väl, och vi bestrida icke att så förhåller sig som komitån vitsordat; men huru kunna de ledamöter af pröfningskomitn, hvilka ej setat i beredningarne eller i taxeringskomitterna, veta detta?