Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 2

en karl, som vet hvad han lofvar någorlun da?, sade Margreta. Carl-Johan tog detta till sig och sade midtemellan skratt och harmsenhet: Ja, Friberg vet väl kantänka, att de var jag och inte han, som fick den tanken att be inte skulle stå vid min låfven at köra Margreta hem! Ja, I är bra, I två! Den ena säger hvad han inte tänker och den andra tänker hvad hon inte säger. Men kör för det! Jag kan gerna sitta emellan. Men om jag nu gör det så akkurat ifrån mig eller inte, det blir er och inte min sak. Och dermed skyndades i stor hast att få kläderna på Margreta. Hon lofvade brud folket att återkomma till huset följande dag med Carl-Johan och skyndade derpå ut till släden, som länge stått framför första trappan, beledsagad af brudgummen och brudsvennerna, de .der stodo med konjacksflaskor och tumlare i händerna, för att utbjuda den sista värmaren på färden. ?Så, pu må vi i väg!? sade Margreta, när slädfällsbanden voro knutna och hon satt sig rätt i ordning; ty märren stod otålig, frustade, stampade och skakade bjellrorna. Kör nu, välsignade folk! Farväl med dig, Magnus; helsa Katrina Sofia! Gud vare med brudfolket, och kör då en gång, Carl Johan! God natt, Magnus! ropade denne. Glöm inte ordspråket, att den som somnar först i brudsäng kommer först i grafven. Och nu, farväl allihop! Ptro! sade någon. En skål på den saken. Långt lif och framgång åt Magnus! Helsa och stort matbord åt Katrina-Sofia! Och heder och glädje af efterkommande slägten intill tredje och fjerde led! Nej, vi komma aldrig hem, vi———4 Nu bara en liten drick!4 sade Niklas, ostadig och litet hetsig. En drick bara på god framgång nu för dem, som skola i väg! Jag är viss att han, den svarte fulingen der, allt behöfver en välönskan, slik med brudgummens! Skäl för en rolig natt på vägen!