Aftonbladet – 15 februari 1865, sida 2

Käre, ge dig till freds, du! Det är nu inte af nå on vigt, hvilken utgången blir. Det är bara så ledsamt att jag så nödvändigt skall behöfva att komma hem i qväll och att det bara kan ske på ett sätt. Vill du be Carl-Johan komma in, så ska vi tala ett litet talande om det ännu en gång, Gunerus !? Han gick in till henne, såg henne skarpt in i ögat och sade: POch du rymmer inte, om jag går ut den minuten och ropar på honom ?? ?Nej, du må lita på mig, Gunerus!? Och hon stod qvar; och nu kom CarlJohan in och rådplagningen började på nytt sålunda: Käre Carl-Johan! visa att du duger till karl och bli nu min körsvenn hem i väll, så far Friberg före i den lilla färdsläden och banar säker väg för oss, om du inte är så säker i dina ögon. Du reser hit tillbaka i morgon tidigt och du har det långt bättre ute i detta granna vädret i qväll och får så sofva ut i dagningen hemma och slippa att ligga dernere i den usla karlstugan, der de inte ha nytt boss på golfvet en gång. Jag vill nu be dig detta och jag tycker alt du kan göra mig den lilla tjensten. Jag är viss p , att Friberg tycker detsamma.? Och nu såg hon allt på denne sednare med en bra vacker blick och han hade allt bra svårt att motstå den och dertill tänkte han: ?Komma vi bara ut, så ska vi väl hitta på något medel att sadla om.? Och derföre lugnade han sig, drog på körvantarne en stund och sade till sist: Ja, detta tycker allt jag också att du kan göra syster din, när du från början lofvade att bli körsvennen hennes. — Öch hvad det angår, som Margreta säger, att ligga i stugan dernere, så kan en inte önska det åt den sämste ogerningsman. Ett sådant julföre och en sådan grann stjernljus färd är inte heller beställd hvar gång en är i gästabud. Så, kom du, Carl-Johan!? Tack, Gunerus! Du är då ändå alltil