Aftonbladet – 13 februari 1865, sida 3

sammanträdde ånyo 1 lördagsatton kl. 9 e. m., dervid föredrogs beredningsutskottets betänkande n:o 100, rörande likställighet mellan kommunens medlemmar i afseende å kommunala rättigheter och skyldigheter. Första aidelningen af detta betänkande slutar med tvenne hemställanden: 1:0 att de borgerskapet och idkare af borgerlig rörelse såsom sådane hitulls uteslutande eller tillsammans med andra klasser pålagda ofvanomnämnda kommunalutskylder måtte varda till kommunens samtlige skattskyldiga medlemmar utsträckta, under vilkor att borgerskapet, på sätt som blifvit bestämdt, till den vuvarande kommunalrepresentationen öfverlemnar den egendom, som det burskapsegande vorgerskapet hittills. i egenskap at kommunens representanter, omhänderhaft ; och 2:0 att hrr stadsfullmäktige, jemte förklarande att fullmäktige för sin del medgifva. att bestyret med renhållning af allmänna platser och gator älvensom al gårdar såvidt sadant i anledning af komiterades ofvanberörda förslag kan komma att dervid inbegripas, må utgöra en för hufvudstaden gemensam angel genhet, måtte besluta, att egare eller innehafvare af fastigheter genom erläggande årligen at en särskild afgift utaf 3 rdr rmt för hvarje 1000 rdr af taxeringsvärdet å fastigheterna och ötverlemnande vili kommunen af alla inqvarteringsverkets tillgångar, skola blifva från alla dem för närvarande såsom särskild klass tillhörande olvanomförmälde kommunala åligganden befriade. Den diskussion, som härvid uppstod, rörde sig egentligen omkring den eednare punkven. Hr v. Schantz sökte i ett längre, skriftligt anförande visa, att utskottet vid fråguns utredning lätit komma sig flera oriktigheter till last, rörande zifferuppgifterna, och ansåg att det väckta förslaget innebure flera obilligheter mot busegerne. För öfrigt önskade han, att likställighetsfrågan helt och hållet skulle göras oberoende ar renhällningsfrågan, emedan dessa saker ej hade det minsta att skaffa med hvarandra: Hr Hierta instämde med hr v. Schantz, anseende förslaget innebära den fara, att den synliga förmögenheten härigenom skulle komma att allt för högt beskattas, och irodde, hvad renhållningsbestyret angic., utt det vore bäst att en hvar, såsom hittills, sopade rent för sin egen dörr?. Månven mindre husegare, skulle denna beskattning at 58 öre pr 1000 rdr af tsxeringsvärdet för reubällningens öfverflyttande från hasecaren på kommunen företalla betungunde, äivensom ock sannolikt mången större husegare, hvilkens yrke ändå nödgade honom att hälla dräng och häst. AT dessa och andra anförda skäl yrkade han, i likhet med hr v. Schautz, återremiss. Till törsvar för utskottets förslag talade herrar Schartau, Weser, Hazelius, Rinman, K. J: Berg, Dufva och Nykander. Man hade allraminst väntat sig ait förslaget skulle möta motstånd af fastighetsegarve, hvilka voro de, som komme att drage största nyttan af denna reforms genomförande. Blotta tacksamheten mot icke-husegare, hvilka med — beredvillighet — hitulls —tillmötesgått anspråken på, att de skulle åtaga sig bördor, hvilka icke ålegat dem, ett tillmötesgående, som icke med samma beredvillighet kunde för framtiden påräknas, borde göra husegarne villiga att ingå bärpå. Här vore dessutom icke fråga om någon ny beskattning, utan endast att åstadkomma en jemnare fördelning afskattebördorna samt få hvad som förut varit obestämdt och sväfvande bestämdt. Hvad renhällningslrågan angick, sa talare ej nu päyrka dess definitiva afcörande, churu de ätven i detta fall ausägo fördelen ligga på husegarnes sida, utan kunde denna sak än ytterligare uppskjutas, tlls öfvertygelsen om den nu föreslagna förändrivgeus företräde framför nu gällande förhållanden hunnit mogna. I ötverensstämmelse med särskilda af hrr Schartau, Grafström och Kinmanson, framställda förslvg Till ändring af första punkten, beslöto stadsfullmäktige: att de borgerskapet och idkare af borgerlig rörelse såsom sådana hittills uteslutande eller tillsammans med andra klasser pålagda kommunalutskylder och naturaprestauioner må till kommunens samtlige skattskyldige medlemmar utsträckas, dock med iakttagande, att afgifter till hamnoch brobyggnader skola utgå i den mån kommunen anser dem er-. forderliga, samt under vilkor i öfrigt, att. borgerskapet, på sätt kan varda bestämdt, till den nuvarande kommunalrepresentationen öfverlemnar den egendom, som det burskaps egantde borgerskapet hittills i egenskap af kommunens representanter omhänderhaftt. I ötverensstämmelse med ett at hr Weser, motionär i ämnet, formulerodt försleg, beslöto stadslullmäktige, att andra punkten skulle erhålla följande lydelse: att egare eller innehafvare af fastigheter, genom erläggande årligen af en särskild afgift utaf 2 rdr rmt för hvarje 1000 rdr af taxeringsvärdet å fastigheterna och öfverlemnande till kommunen at alla inqvarteringsverkets tillgångar, derefter icke komma att, såsom särskild klass, pälöras de dem nu åliggande afgiiter till nattbevakningen, fattighusen, inqvartering, båtsmanshåll, gatuläggning och gatubelysning, hvilka samtliga utskylder, i den mån behofvet ej kan fyllas med detta af fastigheterna utgaende årliga bidrag, skola till betäckande af hvad derutöfver erfordras utgöras af alla kommunens medlemmar etter den i 40 af k. förordningen den 23 Maj 1862 stadgade allmänna grund; samt att, för den händelse kommunen skulle framdeles anses böra såsom ett gemensamt åliggande ombesörja den hvarje lastighetsegare enskildt nu tillhörande renhållning ai allmänna platser och gator, äfvensom går dar, sä framt dessa sednare skulle lämpligen kunna härunder inbegripas. stadstullmäktige förbehålla sig att för sim del bestämma, på hvad vilkor egare eller innehatvare af fastigheter må i sådan händelse kunna såsom s: rskild klass befrias trån detta bestyr. I sammanhang härmed hemsiällde hr Weser: att skrifvelse till öfverståthållareembetet skuile aflåtas, med anhållan att, genom dess försorg, egare och innehafvare at lastigheter måtte sammankallas tör att höras och sig yttra, huruvida hvad stadsfullmäktige för sin del i dessa alseenden beslutat, må jemväl å deras sida kunna godkännas och medgifvas. Hr Dutva ansåg denna åtgärd vara, på grund af k. brefven den 10 Jul: 1863 i irögt om åvägabringande af kommunal-lhkstälhghet mellan städernas invånare, helt och hållet obehöflig. Efter anställd votering beslöts emellertid, att skrifvelse af det innebäåll som hr Weser föreslagit, ekulle till ötverståtbållarcarmi hatat af äruc