Aftonbladet – 13 februari 1865, sida 3

diskussion. Utskottet hade nemhgen sagt, att det belopp må dertill anslås, som, efer det kostnadsförslag blifvit uppgjordt och pröfvad , må finnas erforderligt?. Hr Montelius anmärkte det formelt oriktiga i att sålunda bevilja ett anslag, om hvars storek man i anseende till saknad af kostnadsyrelag c. vore i fullkomlig okunnighet. Talaren begärde fördenskull återremiss. A andra sidan vitsordades och framhölls Kungs holmens behof af vattenledning utaf hrr Bolinder, Sundell, v. Francken, Eklund, Ekman, Modigh och Wistrand. At den sistnämnde talaren, som trodde sig veta att kostnader komme att uppgå til: 100,000 rdr, föreslogs. med hänsyn till hr Montelii anmärkning, att nu bevilja denna summa. Vid anställd votering bitolls utskottets förslag. Af hr Modigh inlemnades en vidlyftig skrift. omfattande en historik öfver vattenledningens inrättande, dess utvidgande och uu belintliga ståndpunkt, jemte ett kostvadstörslag för dess fullbordande i sin helhet, äfvensom cen probabilitetskalkyl öfver de inkomster den skulle lemna staden i iramtiden. Enligt denna kalkyl skulle för vattenledningens fullbordande erfordras ett belopp af 1.200.000 rdr, hvaraf 400.000 rdr skulle kunna bestridas af vattenledninrgens egna tillgångar och återsioden, 500.000 rår, iylias genom upptagande af ett lån, utyisande hr Modigh Ikyler att detta län, genom af vattenledningen fr :les inflyiande medel, utan någon så uttaxering å hufvudstadens invänsre. skulle vare betaldt till och med år 1594. Denna skrift remitterades till utskottet. Utan diskussion bifölls härefter utlätandet n:o 4, rörande expropriation af mark sör den beslutade jernbunsträckningen mellan Tegelbacken och Gamla Kungsholmsbrogätan. Häri hemställes: att hrr stadsfullmäktige dels måtte uti skrifvelse till ötverstathållareembetet, med anhällan det öfverståthållareembetet behagade vidtaga de åtgärder, som må finnas ändamäleenligast. fästa uppmärksamheten på behofvet af ökadt utrymme framför ofvanberörda stationshus och i dettas grannskap, älvensom på önskvärdheten deraf, att gränserna för det område, som skulle af kongl. jernvägsstyrelsen exproprieras, måtte utvidgas åt öster. samt att om ar sådan anledning kongl. jernvägsstyrelsen skulle komma att -expropriera hela tomterna i qvarteren Lappen och Uggleskans, staden må ega att af Isen eller staden inlösa hvad för jerntägen icke är behöfligt, men för nödig gatureglering kan befinnas för staden erlorderligt; dels ock att hrr stadsfullmäktige måtte besluta, att hvad af qvarteren Lappen och Uggleskans icke af jernvägsstyrelsen exproprieras, må derest uppgörelse på skäliga wvilkor kan träffas, för stadens räkning imköpas ; samt att då de åtgärder, som härför erfordras, icke lämplig n kunna af hrr stadstullmäktige samftäldt vid tagas, åt drätselnämndens första afdelning mätte uppdragas att med de enskilda egarne eller med kongl. jernvägsstyrelsen träfta aftal om inköp af hvad utat berörda tomter kan finnas för stadens nyssnäninda behof böra staden tillvinnas, hvilket attal dock, för att blitva för staden bimdande, skall hrr stadsiullmäktiges prötring underställas. Bercaningsutskotteis uilätunde n:o 7, an gäcnde val af vittne vid uppmätning och profning af bränvin å tillverkuingsställe här i staden, bifölls och utsågs härtill, på derom gjord hemställan at hr Eklund, f.d. glasmästaren Heiutman. Slutligen föredrogs utlåtandet n:r 8, anående jernvågens förflyttning till Djurgårdsvärlvet. Härom uppsiod en längre disknssion, som öppnades at hr Wistrand, hvil ken förklarade sig hysa viss betäukligheter mot denna vigtiga irågas afgörande nu, Hå en mängd ledamöter, 1 anseende till den framskridna tiden, redan aflägsnat sig. Hr Wistrand trodde sig dessutom finna åtskilliga missräkningar begångna i kostnadsförslaget, hvarföre han yrkade att betänkandev antingen skulle afslås eller återremitterus, Hr Billing vederlade hr Wistrands anmärkningar om missväkningen och visade stt ingen sådan var begången. Hr Schwan rörordade bitall till utskottets hemställan; sramhäållande de väådor, som skulle uppstå ör Stockholms vigtigaste exportartikel, jernet, om man ej biölle den väckta frågan om fortfarandet ar en gemensam metallvåg. Genom de sednaste iörtattvivgarne vore visserligen bruksegarne befriade från att vågföra sitt jern; men då för allt sådant, som härifrån exporterades, afgifter till ståden ändå mäste betalas, behölde man ej befara, att staden skulle beröfvas de inkomster den bittills hatt af vägen.; För hela huivadstadens handel skulle vågens spräauande mediöra oberäknelig skada, och jernhandeln komma i händerna på nägra större exportörer, som kunde hålla sig egna magasiver och vågar, till stort men för alla mindre. Dessutom hade utskottet beräknat fördelarne och inkomsten af den gamla vågplatsen till allt för ringa belopp, 10,000 rdr. Enligt tal:s mening, som antog att denna plais borde blifva en af de vigtigaste för rörelsen och handeln i Stockholm, ekulle denna inkomst wängdubblas. Häremot uppträdde hr Tempelman, sofn på grund ai nu gällande försattningar, att en hvar egde att låta väga och vräka sitt jern hvar han för godt funne, ansåg att herrar exportörer borde derföre hålla sig egna vågar och magasiver. Då hökare, kryddkrämare och andra affärsmän tingo göra detta, kunde han icke inse hvarföre staden till några få jernaftärer bedrifvande köpwäns beqvämlighet skulle hälla våg. Man hade då tröga jörevarit att ordna en allmän angelägenhet, sjukvården, nyse visat sig tveksam att anvisa några medel, men nu hyste man ingen betäuklivhet alls vid att bevilja ett auslag af 364.000 rdr. som endast skulle komma några tå personer vil nytta. Det var nog med den !2 million man redan utkas.at för inköpande af plat -en, hvilken hr Tempelman ansåg lämpligast att släden utarrenderade åt jernexportörerna, ör att de der måtte inrätta och ordna en jernvåg, såsom dem bäst syntes. Hr Schartau förklarade den al hr Tempelman uttalade äsigten vara allt för ensidig, samt ådagalade, 1 likhet med hv Schwan, hvilka faror skulle uppeiä för Stockholms handel och sjöfart, on: buivudstaden berölvades en gemensam meiallvåg. Jernhbanudterirgen vore ändå landets vigtigaste exportartukel, och ebdast genom att på ett ställe hålla ett sorteradt la ger deraf, kunde de frunska och engelska ee oe Å Os. IL. DA 2