Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 3

tills endast 1 en hos oss logga sprida UA skrift tillgängliga, arbete om Sverge och Ryssland i nittonde århundradet, söka vinna nordiska läsares uppmärksamhet för den ytterst lärorika och varnande framställning at ett femtioärigt tidskifte i vår historia, som den berömde författaren, Nordens bäste kännare och vän i Frankrike?, för snart 10 är sedan, då frågan om Sverges-Norges del tagande i kriget mot Ryssland stod främst på dagordningen, började offentliggöra i Revue des deux Mondes. Naturligtvis har den danske öfversättaren i främsta rummet haft till syfte utUnppysa sina landsmän om czardömeis politik, till förlitligheten af dess vän kringar, arten af den trohet, hvarmed det håller högtidliga löften och troktater. Det har funnits en tid, då Danmark såg upp till R,ssland såsom cn naturlig allierad. Den tiden är försvunnen, sedan Ryssland lönade den gamla värskapen med förlusten af Norge; men äfven i sednare dagar har Rys lund, under Danmarks städse växande förvecklingar med sin södra granne förstått att spela sin roll så, att det ofta nog lyckats inbilla de lättrogna och kortsynta iailmänhet och särskildt dem, hvilkas blick ej varit skärpt af en lefvande känsla för nationalitet och frihet, att Danmark egde pålitliga vänner i Petersburg. Man saknar ännu en omfattande och grundlig framställning af Danmarks och Ryssknds inbördes förhållanden: i afvaktan på att en sådan träder i dagen, är skildringen af Scerge och Ryssland i deras ömsesidiga relationer eu blad, skrifvet också för danska läsare, som de kunna hafva godt af att studera. Vi se också, att den danska pres dat att erkänsamt uttala gut gl denna i hög grad tidsenliga publikation, och betvifla deriör ej, att det ju skall utötva sin behöriga ivflytelse till att upplysa och reda föreställningssättet samt väcka efjertanke hos dem, hvilka öfversättaren närmast haft i sigte. Men i lika mäuo äro vi ifversättaren förbundne för det betydelsetulla bidrag till vår historia, som hau framdragit ur dess mindre tillgävgliga gömma och presenterar för oss i en läuhandterlig torm. Vi svenskar behötva ulltförväl lasa och läsa om hvad håtderna förtälja om vår arifiendes svek och vålt, liksom om vår egen tförblindeise och våra egna misstog; vi behölva ständigt deraf erinras om hvad vi af honom må vänta, derest vi ej af skadan lärt oss klokhet. Ej minst behöfva vi et nu, sedan hos oss uppkommit en slags officiös historiografi, som gör sitt bästa, ej att belysa, utan att fördunkla historien om len period, hvilken burjar med Familjelördreget?, som ställde oss i ett slags vasatlförhällande till Ryssland och slutar med Novembertraktaten, som skeubart utbytte den ryska protektionen mot vestmakternas. Vi behötva ej tillägga, att hr Geffroys arbete ej är skrifvet i den anda, som röjer sig i den nyss antydda, inhemska skolans — Carl Johans-förbundets -— litterära alster och i de Schinkel-Bergmanska Minnena. De, som rörande Sverges historia under bernadotiska dynastiens grundläggare ej tåla att läsa anvat än servila äreminnen öfver den ?store? hädangångne, lära ej finna sig uppbyggda af hr Geffroys bok; men vi kunna ej häri se någonting, som är egnadt att i tänkande menniskors omdöme misskreditera henne. Anmärkas bör, att författaren haft tillgång ull franska utrikesmivisterens arkiv. fyersättaren, som med synnerlig omsorg utfört sitt värf, har här och der i noter biofat upplysande tillägg och beriktiganden och, der författaren citerat svenska källor, följt originalen, så ofta dessa vurittillgängliga. Det är blott en gärd af enkel rätt-. visa, då vi särskildt framhålla den pietet mot författaren, det rena, värdade och smakrulla språk, som utmärker öfversättniugen från första sidan till den sista. Denna förtjenst faller lätt och angenämt i ögonen hos uss, som äro vana vid, att slarfviga öfverttningar, som lika mycket misshandla orivinalet och vårt modersmål, höra till ordningen för dagen och blott alltför slappt beilras. Den flod af ströskrifter, som man emellanåt ser framströmma från de danska bokpressarne, saknar all motsvarighet hos oss. Den litteratur, som föddes al norska frågan, var efter våra förhållanden ovanligt betydande; men hvarken qvantitativt eller qvalitativt kan den på långt när mäta sig med . den massa af politiska broschyrer, som under något mer än ett haltår, förnämligast under de sista månaderna, sett dagen i Danmark, och som snart sagdt dagligen ökas. Man kan räkna dem dussinvis, trän hr Otto Millers pamflett i förliden Juni om den Hall-Monradska ministeren?, med hvilken reuktionen, elter att under kriget hatva arbetat i smyg, öppet förkunnade sin innersta mening, ned till major Kauffmanns för nåura dagar sedan utgifna ?Om återtåget från Dannevirke och dess hemliga historia?, hvilken naturligtvis går ut på att visa, att talet om denna hemliga historia är bara förtil. Och de äro af mångahanda slag: allvarliga, t ktiska, upplysande såsom Madvigs och Orla Lehmanns; psykologiska kuriosa såsom Tschernings och Guldschmidis; skrifua liksom blot til Lyst? för dem som älska lek och löje, såsom etatsråd Liebenbergs guddomliga komedi ?Om at rydde Kongen afveien m. m?. Vi önska för denna gång fästa uppmärksamheten på ett par artiklar ur det rika lagret, newligen Orla Lehmanns ?Om Aarsagerne til Danmarks Ulykke? samt J. N. Madvigs Den nationale Politik og det danske Monarki?. Den förra rönte den utomordentliga framgången att på några veckor upplefva sju upplagor. Om ock till ej ringa del orsaken dertill är att söka i det berömda namn, som lästes på titelbladet, ha å andra sidan den mästerligt klara och precisa framställningen, den slående bevisningen gjort sitt. Författaren yttrar i förordet, att han ej har för afsigt att på detta ställe meddela nya historiska upplysningar. Emellertid finnas här uppgifter, hvilka åtminstone för vissa organer inom säväl vår som den danska pressen borde vara nyheter, och hvilka det förundrar oss, att dessa organer ej meddelat sina läsare, då de ådaRP AMA