Aftonbladet – 11 februari 1865, sida 2

ma stugan, då de kommo dit efter maten; men en högt sprakande reseld från den hvita spisen slog dem upplifvande i ögonen som de kommo i dörren; och i detta behagliga halfljus fingo alla mera mod att visa sig varma och mätta och glada. Och nu, under det kaffet bjöds, delade sig folket i små sällskap. Brudgummen tog sin tös med sig bort i en vrå för sig, tilldess att dansen skulle börja: och i ett annat hörn, bakom dörren till Lillekammarn, elog Margreta sig ned, betänkt på att i fred och ro få öfver tänka, hvilken vanskelig sak ett bröllop är och huru hon sjelf för sju år tillbaka tänkte ig den saken. Men hon kom ej långt i sina betraktelser, innan dörren med ett kallt luftdrag gick upp och ett par ungersvenner, Carl-Johan och en till, kommo dit bort der hon satt. De voro begge mycket upprymda och uppspelade, såsom man just aldrig såg någon af dem, ty ingendera var annars dyrkare af sött vin; men nu hade väl de många glödgade skälarne ur middags-brylån förledt dem. De tvgo hvar sin stol och slogo sig i ro ned, Gunerus vid sidan af Margreta och Carl-Johan midtemot henne med ryggen åt stugan. Så, nu tycker jag att vi sitta här så bra, som Magnus och hans rämnade derborta?. sade Carl-Johan, i det han tände en liten kritpipa. Här kunde kanske afvaras en; endera du eller jag, Gunerus!? ?Jag menar du har druckit, du Carl-Johan !? sade Margreta litet besvärad. Hvad skulle I anvars här och göra? Jag hade länkt att få ha en liten stunds ensam ro.7 Jo, ser du!? sade brodern, vigtig, i sitt hya stånd af underhandlare. Jo, ser du, vi skulle hit för att tala om huru vi ha änkt att ställa det. Det är så, att Magnus vill att jag, körsvennen din, skall bliöfver när i natt. Och inte kan jag heller se, att ag, som hvarken har hus eller små gossar ut se till, gör något godt med att fara hem, vär en så skall hit i morgon tidiga i allt all. Men du må jn hem och Gunerus må