Aftonbladet – 7 februari 1865, sida 3

nu detta yttrande. under förklaring, att han verkligen fattat det s som en befallning att köra in de felande min : arna, och vidkommande sitt erkännande at! ja kört för fort nekade han nu härtill, på de, att han icke kört fortare än han var berättigad att göra enligt reglementet och tidtabellen. Angående den omständigheten huruvida han sett semaforen före ångan från ordinarietåget, upplyste han, att han först sett ångan, emedan semaforen skymdes af skog och icke var synlig på längre afstånd från stationen än 1600 fot, icke 1800, såsom i generaldirektör Troilii rapport blifvit sagdt. Sista bromssignalen hade han gifvit, då han varseblef grindarne, på 5 å 6 telegrafstolpars afstånd från desamma, eller 10 å 1200 fot. — Intendenten Frykholm anhöll att få sitt vid förra förhöret häfda yttrande, rörande begagnande af bromsar och deras tillräcklighet, ordagrannt intaget i protokollet Detta skulle fallit sålunda: ?Både Riex och andra lokomotivförare ha varit vana att föra stora tåg på denna del af banan, innan den blef öppnad för trafik; äfvenså hade de varit vana att föra dem på försvarligt sätt, utan att ha så många biomsvagnar, som reglementet af ren försigtighet föreskrifver för trafiktåg Vid justering af vittnet Joh. Olof Hanssons vittnesberättelse, tillfrågades denne af ordföranden, om han visste hvarest extratåget befunnit sig, då han hörde Riex första stationssignal, hvarpå vittnet genmälde, att han trodde det extratåget då befunnit sig ungefärligen på midten af horizontalplanet, tilläggande dock vittnet, att han ej så noga kunde uppgifva distanserna, enär han hört Riex gifva signal på signal. Vi anteckna detta, enär vittnets nu hatda utsago icke fullt öfverensstämmer med hans förra berättelse. Innan rätten satte sig, hade domstolens ledamöter företagit en besigtning af stationslokalen och den närmast intill densamma liggande delen af banan, och blef, med anledning af denna besiptning, nu till protokollet antecknadt följande: att norra spårvexeln vid Sandsjö består af tvenne på något afstånd från hvarandra liggande vexlar, så att tvenne spårvexlare behöfvas för att leda ett kommande tåg in på det egentliga sidospåret. Vid användandet af endast den första vexeln deremot går tåget till magasinet. Förhållandet är enahanda med stationens södra vexel. Vidare gaf denna besigtning vid handen, att det mot stationen nedåtlutande planet var 2300, icke 2500 fot, såsom i generaldirektör Troilii rapport omförmälts; att grindarne, säsom bestående af spjelor, icke haft någon motståndskraft; att afståndet från norra vexeln till den södra var 1600 fot; att skogen på båda sidor om banan här, såsom vanligen annars, varit borthuggen 60 fot på hvardera sidan om linien, hvilket skedde för att förekomma eldsfara och hindra skogens nedfallande öfver banan, men ej för utsigtens skull o. s. v. Såsom vi förut omnämnt, har den stationen skymmande skogen numera blifvit borthuggen. Med anledning af de sålunda vunna upplysningarne om vexelns beskaffenhet, anmärkte ordföranden, att den förmenade faran af en sammanstötning vid södra vexeln med ordinarie tåget ej gerna varit tänkbar, då extratåget, om det blifvit utvexladt på sidospåret vid grindarne, skulle gått till magasinet, samt gjorde i följd häraf hr Knochenhauer den frågan, om några vagnar på denna väg funnos för tillfället på spåret samt huruvida magasinsdörrarne varit stängda. Dertill svarade hr knochenhauer, att spåret, såvidt han erinrade sig, varit fritt från hinder och dörrarne stängda. Härvid anmärkte intendenten Frykholm, att ett sammanträffande vid södra vexeln dock skulle kunnat ske, om extratåget gått igenom magasinsdörrarne. I anledning häraf anförde Riex rättegångsbiträde: ?dels med stöd af vittnet Collins bestämda och rediga uppgift om extratågets fart när det inkom på stationen, dels vidare genom det sätt, hvarpå sammanstötningen skedde och verkan deraf, äfvensom genom den upplysning, som vunnits om huru långt fram emot vexeln den af stationskarlarne, som först sprang dit, hunnit i det ögonblick extratåget passerade densamma, anser jag vara fullt utredt, både att invexlingi på sidospåret varit möjlig samt att extratågets fart ej varit större, än att detsamma, utvexladt från hufvudspåret, kunnat stanna innan fram-l: komsten till södra vexeln, så att den sålunda förespeglade olycka, som derstädes skulle kunnat tima, ej förtjenar afseende, helst dertilll: skulle ytterligare erfordrats, att ordinarie tåget med faran för ögonen just satts i gång i det för åvägabringandet af en sådan sammanstötning lämpligaste ögonblicket. I öfrigt lärer det förhållandet, att tvenne spårvexlare behöfts för utvexlingen från hufvudspåret på sidospåret icke i ringaste mån kunna anses förmmska försummelsen hos stationsbefälet. som ej låtit någon stationskarl qvarstanna vid vexeln. Ordföranden tillfrågade löjtnant Bergström om anledningen till ordinarie tågets försenade afgång från Nässjö, hvarpå svarades, att detta kommit : sig deraf, att ett par signaleffekter ej varitiordning, utan måst hemtas från magasinet. Att efterse sådant tillhörde konduktören, ehuru hr Bergström, såsom stationsinspektor, visserligen bar ansvaret härför, men han kunde icke hinna vara tillstädes öfverallt. Vidare tillfrågades Riex om tiden för sin framkomst; hvartill han genmälde att han ej visste detta, emedan han ej sett på klockan. Ordföranden anmärkte, att detta stod i strid med Riex vid det preliminära förhöret till protokollet afgifra berättelse; förklarande Riex nu, att hvad deruti blifvit infördt rörande tiden för hans framkomst till Sandsjö station ej var riktigt. Ordföranden sporde vidare Riex, om han icke öppnat sandlådorna och begärde en förklaring öfver deras beskaffenhet samt användande, hvilken lemnades dels af Riex sjelf, dels af intendenten Frykholm; förmenande Riex, att deras öppnande vid tillfället skulle varit af föga nytta. Han hade emellertid ej tänkt på dem. Ordföranden sade sig äfven ha hört, att ordinarie tåget skulle stått bromsadt framme vid stationen, .:å olyckan inträffade; men härom vanns ingen upplysning. :-3 i Med anledning af vittnet Collins vid förra förhöret utsago, att tenderhjulen på extratåget skulle ! varit dåliga, frågade ordföranden huru härmed : förhöll sig, hvarpå intendenten Frykholm genmälde, att om så också varit och gropar funnits, skulle detta snarare ha bidragit att öka, än minska friktionen vid bromsningen. Han och maskiningeniören Johansson hade emellertid efter olyckan besigtigat dem och dervid funnit, att de visserligen voro något slitna, men ej till den grad, att de behöfde omsvarfvas. På grund af de uppgifter, som lemnats, angående rimfrostens verkan på extratågets fart och svårigheten att stoppa detsamma, framställde ordföranden ånyo några frågor, rörande denna l: omständighet, hvarpå svaren utföllo, liksom förra : ången, att den föga inverkade derpå, hvilket : äter föranledde ordföranden att uppläsa en pa-. ragraf ur reglementet, som tycktes motsäga detta, . enär just deri talas om lokomotivförarens skyl-( dighet att vid reglerande af tåghastigheten akta å rimfrosts och vätas inverkan på skenornas :1 halhet. Allmänna åklagaren erinrade om, att vittnet Collin, vid förra ransakningstillfället, skulle haj! yttrat, att ett anslag funnits i lokomotivstallen i Malmö, innehållande förbud för lokomotivförare att slå back inom stationen. Ordföranden an ! märkte, att han icke tagit detta till protokollet. : Hr Staaff åberopade nu emellertid Collins nämnde ! yttrande, och Riex upplyste, att han sett ett så; ; ; dant anslag i nämnde stallar. För utredande af huru härmed förhållit sig, inlemnade intendenten Frykholm en skrifvelse till rätten från förste maskiningeniören inom distriktet hr Johansson af innehåll att detta anslag ntgiort en varning för