Aftonbladet – 4 februari 1865, sida 2

karaktig och lik bror din. Du var långt bättre, vär du så var som en gosse !? Det kunde också göra mindre hvad en tänkte om en sådan.? sHvad menar du ?? Jag menar . när skola vi mötas härnäst. Margretu? — YMötas? Ha vi tid att mötas vi, annars, än när det faller sig så? Och det kan det göra efter behag.? YJute ställa vi oss nu längere bättre med att jemnt gömma oss för hvarandra? Nej, ou kunna vi svart ha det, som vi hade dei förut ?? Hon rodnade starkt. Börjar du på det sättet igen, så menar jag, att jag stört har misstagit mig på min egen glädje.? Margreta, du!? Han steg upp och ställde sig framför henne. Vet du, hvad jeg skal! vilja be dig om! Jo, om något, -om var mitt, men som jag inte tog med mig när jag reste. Minues du hvad jog höll på att iå i förstugan 7? Hon rodnade än starkare; men fann dock mera skäl att skratta än ctt se allvarsam ut. Han sate sig då bredvid henne, log halft frågande, lede armen om henne och sade, mer skämtsamt än allvarsamt: ?(Ge mig en kyss, Murgreta?? Är du spritt galen ?7 i; Hon skrattade, sprang upp, och skraitade igen; men det var tydligt mera harmen rodnad, än löjets, som brann på hennes kirder. Han skrattade äfven; och gaf äfven mer sig. 7Så får det väl må till, sade ban och tog mössan. Det som är i knopp skul indå bli blomster till slut.? Han gick; men vände om i dörren och tillade: SKan du dansa, Margrete?