Aftonbladet – 3 februari 1865, sida 3

Article Image
Rällegångsoch Polissaker. — Svea hofrätt har nu, i sjelfva hu fvudsaken, astställt rådhusrättens utslag uti det al polismästaren Wallenberg mot hr H. W. Minnich, om törfattare till broschyren Peppar och Salt, ckta trycktrihetsåtal; bvaremot hoträtten. med anledning at Miännichs besvar derötver att domstolen icke till prötving upptagit hans yrkande om polismästaren Wallenbergs inkallande och vällande ull ansvar för det han i en till rätten ingitven skrift missfirmat hr Minnich, förklarat att laga hinder för ujptagandet af denna tramställning icke förefunnits, hvyarföre , hofrätten i Jenna del återförvisat målet till ny handläggning vu rådhusrätten. — En märklig häktnnosåtgärd. Vid rådhusrättens fjerde atdelning förekom i går ett derstädes vid en föregående rättegangsdag handlagdt mål mellan en murare Andersson och en ogitt qvinsperson med namnet Thorsberg å ena. samt tvenne pohskonstaplar, Torstensson och Pettersson, äfvensom kamreraren Lindstrand, å andra slidan. Andersson har angifvit poliskonstapeln Torstens-On för det denne den 3 nästlidne December på altonen släpat Andersson ur sitt i huset n:r 23 B vid Nybrogatan belägna hemvist, samt dereiter i en droska forslat honom till häktet. Samma angifvelse är äfven riktad mot kamreraren Lindsirand, egare at ofvannämnda hus, emedan han skulle halva påyrkat Anderssons häktande samt biträdt med hans utsläpande i åkdonet. Deremot hatva de båda poliskonstaplarne angitvit Andersson för att under vägen-till häktet hatva å dem våldtört sig, hvarjemte de ä qvinspersonen Thorsberg yrkat ansvar för af henne vid Anderssons häktande fällda oqvädinsord. Under ransakningen har blifvit upplyst, att Thorsberg och Andersson bodde tillsammans uti huset n:r 23 B vid Nybrogatan uti ett rum, som de törhyrt at en enketru Pettersson, hvilken om samma lägenhet jemte ett dertill hörande kok uppgjort kontrakt med kamreraren Ludstrand. Den urågavarande attonen hade Andersson kommit hem i rusigt tillstand, och då Thorsberg var borta och medhade nyckeln till dörren, fann Andersson för godt att sönderslå en af fönsterrutorna och sålunda bana sig väg in i rummet, der han lade sig att sofva på en soffa. Emellertid hade en å gården varande qvinsperson underrättat kamrer Lindstrand om att en för henne okänd mansperson inkrupit genom ett fönster, då poliskonstapein Torstensson tillkailades. Samtidigt med Lindstrands och Torstenssons ankomst till stäliet hemkom Thorsberg och öppnade dörren, hvarpå Andersson af Torstensson, i enlighet med hvad vittnen intör domstolen intygat, släpades ur rummet öfver gården ut till droskan, i hvilken han sattes och transporteradeg till Ladugårdslands polisvaktkontor. Här tillfrågades Andersson om sitt namn; men då han, enligt poliskonstapeln Torstenssons uppgift, icke kunde förmås att uppgitva sitt namn, betallde öfverkonstapeln Thalen att Andersson skulle afföras till häktet, der han fick förblifva vil följande måndag den 5 December, då han efter hället polisförhör trigats. I afseende å sjelfva upprinnelsen till häktningsåtgärden upp: ger Torstensson att han at kamrer Lindstrand blifvit ombedd att arrestera Andersson. hvilken omständighet Lindstrand deremot förnekar. Enkan Pettersson. hvilken, jemte några andra personer, i går hördes såsonf vittne, intygade att Andersson och Thorsberg inflyutat i lägenheten samtidigt med vittnet. som hatt dem hos sig inneboende redan före inflyttningen i kamrer Lindstrands egendom. Likaledes upplyste vittnet Pettersson, att på de mantalsförteckningar hon vid skritningen sisatl. höst lemnat kamrer Lindstrand, funnos både Andersson och Thorsberg upptagne. Det oaktadt påstod kamrer Lindstrand, äfvensom konstapeln Torstensson, hvilken äfven är boende uti ifrågavarande egendom, att de vid häktningstillfället icke vetat hvem Andersson var och att hvarken enkan Pettersson eller Thorsberg derom lemnat någon upplysning, hvarjemte Torstensson vidare uppgifver att Andersson icke heller å vaktkontoret skulle velat säga sitt namn. Poliskonstapeln Pettersson hade endast biträdt Torstensson med att transportera Andersson från vaktkontoret till häktet. Angäende det våld hvarför poliskomstaplarme

3 februari 1865, sida 3

Thumbnail