Aftonbladet – 3 februari 1865, sida 2

träda dess rätt till dan Brita Sofia Petersson, född Lufidqvist. Slutligen föredrogs kommerskollegii skrifvelse med öfverlemnande af K. M:ts bref angående tiden fär höstmarknadernas hållande i hufvudstaden. Det kgl. brefvet skulle öfverlemnas till drätselnämnden. ( Stadsfullmäktige åtskildes omkring kl. 10, för att åter sammanträda i dag åtta dagar till. Den nordiska festen firades af Upsala studentkår förl, måndag å Gillesalen. Medlemmar al alla samhällsklasser voro inbjudna att deltaga i festen. som bivistades af inemot 200 personer, bland hvilka man såg landshöfdingen grefve Hamilton, universitetets rektor, prof. Lilljeborg, och stadsfullmäktiges ordförande, prof. Ribbing. Såsom gäster hade man alädjen att vid tillfället ega norrmannen, jur. kand. Motzfeldt, samt finnarne, herrar Hedenberg och Brunerona. Den stora Gillesalen var enkelt, men särdeles vackert dekorerad. I salens ena ända var anbringad en större fonddekoration, hvars midtelparvi utgjordes af en väldig, af murgiön om-. sllven och från en grönskande ätekulle sig höjande bautasten, i hvars runslinga lästes namnen OC. A. Hagberg, M. Wiehe, J. G. Richert, R. Keyser, L. Skuu, A. Randel, O. Lindblad, M. A. Bläm, F. Klee, N. Ignell, C. Rafn. Under slingan lästes de hån danska kriget betydelsefulla namnen Mysunde, Buastrup, Oversö, Helgoland, Dyppel, Als. Boutastenen omgafs af ett dreperi utaf skandinaviska fanor på en baksrund af granar. I motsatta ändun af saen hade talarestolen sin plats framför en dekoration, hvars midtelpurti utgjordes al det uiaf Köpenhamns damer till studentkåren skänkta standar med O :iins bild, omgitvet af pationsfanor, älvenledes på en bakgruud al granar. Den fonddekorationerna omgilvande granskog bildade i sulens fyra börn grottor, der ur tunnor den fradgande mumman flödade i dryckeshorn och kannor. Salens båda långsidor pryddes af Sverges, Norges, Danmarks och Finlands vapensköldar, och företedde den rikt upplysta salen med sina smakfulla dekorationer en den vackraste anblick. Från ena läktaren voro damer, så långt utrymmet medgaf, vittnen till festen; på den andra haue musiken sin plats. Sedan en väl arrangerad sexa, hvilken den helstekta grisen med äpple i mun samt den skummande mumman gätvo en gpammaluordisk prägel, blifvit intagen, inleddes raden af festtal utaf studentkärens ordförande, cocenten Forsberg, som föreslog en skål för Nordens konungar. Följande skålar blefvo sedan föreslagna: af fil. kand. von Be-gen, för minnet af de under förlidet år hädangångne, hvartill sjöngs Stlla skuggor?; af prof. Sahlin, ör Nordens universiteter, hvartill sjöngs ?Stå stark, du ljusets riddarvukt?; at ordföranden, för universitetets rektor, prof. Lilljeborg, som i hjertliga ordalag besvarade skälen; at ordföranden, för de främmande västerna, hvilken skål besvarades af herrar Motzfeldt och Hedenberv ; samt, af studenten Centervall, för qvinnan. Sedan ordtöranden derefter förklarat festens ofticiella af delning slut d samt ordet fritt, föreslog studenten E. D. Björek cen skål för minnet af iem, fom under det förflutna året inom universitetet och studentkåren aflidit, och hvilkas namn, ehuru icke i runslingan upptagna, likväl af anförvandter och kamrater i trofast hägkomst bevar.des. Flera föredrag på prosa och vers, omvexlande med sång och wmusik, följde vidare under aftosens lopp. Telegrammer med varma helsvingar afsändes till bröderua i Lund, Kristiania och Köpenhamn, äfvensom ett så dant mottogs från norska otticerarne i Stockholm. Prof. Suhlins tal för Nordens universiteter var eå lydande: Det anstår universiteterna väl att fira det förflntnas åminnelse. ty dyrbara minnens vård är dem antörtrodd. Minnets skördar, hemtade från ten del af ertarenhetens vida fält, som bearbeiats af vetenskapen, den rationella odlingen, skola de bevara. Men af dessa skördar skola le äfven med god urskilning taga det utsäde. som skall gitva nya skördar för kommande dasar. Sorgfälligt skola de ock bereda de unga sinnen, i hvilka utsädet nedlägges, på det ati lessa, som nu äro i det ulitagande ljusets ålder. må konna bringa goda frukter till mognad, när Nn gång deras dagar varit ljusast och börjat blifva kortare. På sådant sätt måste universiteurna söka bereda en stigande odling, och inträlet vid ett universitet innebär ett lötte att efter iörmåga taga del i arbetet för detta ändamål Vid minnets fest må vi icke glömma detta löfte. Det är gilvet åt fäderneslandet, ty i dess tjenst är det, som vi hafva att arbeta för mensklig odling. Derföre bör ock den akademiska bildningen vara fosterländsk. Hög fosterländsk be:ydelse tillerkände henne ätven våra förfäder. när de för 200 år sedan skulle med Sverge incorlifva nyvunna landskap och för detta ändanäl beslöto stifta det Garolinska universitetet. Genom dess verksamhet skulle den bildning, som växte upp ur folkets eget sköte, blifva svensk. Mot dom, som så tänkte, har utgången