Aftonbladet – 2 februari 1865, sida 3

Unesrrättelser från Danmark, Konflikten mellan representationen och der reaktionära regeringen, som ej framträdt så starkt, medan grundlags rägan varit under behandling i det mera konservativa ri räds-Jandsthinget, visar sig i hela sin sk från det ögonblick, då folkethinget fått författningssaken om band. Redan vid folkething: ts första möte tör grundlagslörslagets första behandling den 30 Januari yrkade en af bo devännernas cheter, B. Christensen, att man skulle undan-kjuta frågan. tills riksdagen fått deroiver u tala sig. Hun före: slog nemligen en så lydande motiverad dugordning: I Erkjendelse af, at Rigsdagen har Krav paa först at behandle ntervierende seg, garer Thirget hermed over til den neste sag paa Dugsordene. Finansministern, som i landsihinget i allmänhet varit någorlunda höflig, anmärkte i en replik på Christensens förslag, att man misstoge sig, om man trodde regeringen vara nog svu: att täla der hånet?, att dess förslag nu tillbakavisades för att åter upptagas på ett ställe (riksdzgen), der recerimgen förklarat sig j vilja framlägga detsamma. Flere talare understödde Christensen, nemligen Kjter. Winter, Olsen, Frölnud och Alberti. Foörslaget hann ej aigöras i detta möte, men förkastades följande dag efter en hflig strid med 56 nej mot 39 ja. F. d. iurikesministern (i Monrads minister) och kongevalgte ledamo:en af riksräds-landsthinget, numera medlem af riksdagslandsthinget holjägmästaten Carlsen, har uigilvit en broschyr med titel: Hvilke Grundlove ere gyldige i Danmark som Oraner for den lovgivende Myndighed efter ölesvigs Alstaaelse?? Han visar, att utgängspunkten för hela törfattningsbråke:. allutfräån kungörelsen af 28 Jan. 1852 var afsigten att skapa en Jeelles-författning. Genom det fredsslut, som skilde Slesvig från Danmark, bortlöll denna grundval; d-rföre är den år 1855 inskränkta grundlagen af 5 Juni 1849 Daumarks enda giltiga fö fattning. Berl. Tid., som ej förnekar att 79 i strafflagen kuvnat ha sin särskilda, yttre anledning, menar att :en alls icke är ötverflödig. Tvärtom. Faran hotar nu måhända trån den mot-atta sidan, och de landstörrädiska förbindelserna förtjena att straffus såsom sådana, vare sig att de ludas från norr eller söder.? a