Aftonbladet – 1 februari 1865, sida 2

Till välaktade hemmanssonen Carl-Joha! Halvardsson i Prestsäter. Min käre Carl-Johan! Till dig må jag skritva nedanstående ra der, för att af ingenannan än dig läsas. 8 skall jag väl nu komma tillbaka till fjell trakten — eller — huru det går. Till dig skal jag rent ut säga, att jag har en låvg ti stätt med en fot i hvar sin eld. — Här p stället har det nu varit mycken förargels en tid och jag ville ej behälla denna, annar goda tjenst, för allt i verlden. Du vet att den der Fia har sprungit ef ter mig hela året, utan att jag villtarit hen nes välvilja. Hon har nu sökt ställa de mycket illa till för mig. Det bar så til en gång att den gamla maran stammodren infann sig här hos mig och ville göra vå gamla kändskap gällanae. Jag, blef ick upphöjd efter den erfarenhet, man fick a hennes hexeri och konster. Men icke no; med den saken, som Fia gaf färg, har del förgiftade Fia äfven spridt ut att jag skull vara misstänkt för oloflig och oärlig vande här i huset. Lagman är väl den siste at tro derpå, och ger mig ett förtroende, vä så stort, ja, större än förut; men med kam raterna är det, till följd at Fias stämplin gar, icke så; och summan är, att här bli Jug aldrig qvar. en nu skall du få höra. Det gifves föl mig två andra vägar öppna; och begge leds dit, som jag kunde önska — en ansedd med borgerlighet. — Den gamla hade inget ovig tigt ärende till mig den gången. Hon hai nog medel att göra min framtid till anna än en ogerningsmans; och hon har tillbju dit mig sin skait, om jag vill taga en it å köpet, Kanske gissur du hvem? Kanske fär du hört någöt om mig och Henne, Al bertina, som alla kärna väl til? Hen