Aftonbladet – 27 januari 1865, sida 3

gaf sachsiska regeringen sin beredvillighet att biträda förslaget till lag mot aftryck, ander föru!sättning att större delen af de jfriga förbundsmedlemmarne göra på samma sätt. Den 14 dennes upptäcktes i Goldap i OstPreussen ett förråd af vapen och öfriga utrustningspersedlar, hvilka af polisen togos i beslag. De voro nedgräfda i jorden och syntes hafva legat der en längre tid. Till Augsb. Allg. Zeit. skrifves från Wien den 20 dennes: ?Vära tidningar hvimla af neddelanden om konferenser, som påstås hållas på slottet mellan kejsaren, förste generaladjutanten och fältmarskalken Hess å ena sidan och prins Fredrik Carl och generallöjtnant Moltke ä andra sidan. Man tror att kejsaren och hans militära rådgifvare underhandla på egen hand bakom grefve Mensdorffs rygg; men det kan omöjligen vara förhållandet. Vi äro visserligen icke så enfaldige att lita på de officiösa Berlinbladens försäkringar att kejsaren och hans gäst helt och hållet undvika att beöra politiska och militära angelägeheter: wärtom äro vi öfvertygade om att prinsens resa har en politisk karakter och företagits nufyndsakligen för att inleda direkta underhandlingar mellan de åda suveränerna ; men det är en afgjord sak, att ministåören alltid handlat i förening med kejsaren, och ingeniing förefinnes som kunde berättiga till antagandet, att en hofoch kabinettspolitik skulle stå emot hvarandra med helt olika uppgifter. Kejsaren och hans ministrar ha varit och äro ännu i detta ögonblick ense om att medgifva Preussen allt som kan med gifvas utan att kränka högre intressen, hvarken mer eller mindre. Utan en skugga af afund finner man sig uti att Preussen vinner i styrka, men Preussen måste då också utan förbehåll besluta sig för att använda sin ökade makt till Tysklands bästa och underordna sig detta hutvudändamål. Samma ståndpunkt intager för öfrigt äfven Bayern, och de underhandlingar som föras med detta land gifva också den bästa utsigt till en öfverenskommelse. Österrikiska regeringen h.r åter på sednaste tiden funnit sig föranJedd att yttra sig till Bayern om sin politik i slesvig-holsteinska frågan, och den depesch rörande detta ämne, som blifvit tillställd kejserliga gesandten i Miänchen, har vunnit rättvist erkännande, i det hr v. Pfordten afgifvit den förklaring i Wien, att Bayern nu utan betänkande vill gå in på alla de öfverenskommelser, som Preussen atsluter med hertigdömenas blifvande suverän, för att försäkra sig om en gynnsam ställning, så vidt de hålla sig inom förbundsförfatt ningens och förbundsrättens gränser.? Afven Vaterland? antyder, att Österrike närmat sig mellanstaterna. Detta blad, som hittills alltid förordat en offoch defensiv allians mellan de två tyska stormakterna, uttalar sig nu emot Slesvigs och Holsteins införlifvande i Preussen, dels emedan en sådon utvidgning ytterligare skulle mnsk Preussens intresse att följa samma politik som Tyskland, dels emedan en prcussisk -jömakt i Östergjön skulle medtöra en inblandning i den skandinaviska nordens förhällanden och tramkalla konflikter med Rys3 and och England. POLEN. Det glunkas inom de kögre kretsarne i Warschau om att en sammankomst mellan kejsarne af Österrike och Ryssland samt konungen af Preussen nästa vär skall ega rum i Warschau. Säkert lär emellertid varu att förberedelser i tysthet göras till stora militärrevyer, hvilka enduest vid dylika högtidliga tillfällen äro vanliga. Den officiella Dziennik behandlar den polska frågan i en så kallad korrespondens irån Lemberg i en ny ton. Korrespondenten, som ställer sig på den upplysta panslavismens ståndpunkt, anser poiackarne .cke ha någon rätvighet till de lithauiska pro vinserna, men tillerkänner dem rättighet till autonomi i konungariket samt söker bevisa, att en sådan är nödvändig så väl för Polens som för Rysslands välgång men också tillräcklig för det sistnämnda. RYSSLAND. Regleringen af bonde emancipationsfrågan är så godt som fullbordad i Ryssland. Inal!es ha 111.574 landtegendomar med 10,013,118 själar inträdt i de nya förhållandena, endast 360 menniskor återstå ännu att emancipera. AMERIKA. Senaten i Washington har antagit en bill, genom hvilken alla färgare soldaters hustrur och barn förklaras för fria. Från Newyork skrifves den 11 dennes: En härvarande statistiker har beräknat, att unionstrupperna under de sednaste tre månaderna tagit 28,000 fångar och 354 kanoner, under det de sjelfva blott förlorat 2000 man, hvilka tillfångatagits af fienden samt 6 kanoner. Under samma tid hade 25 rebellgeneraler blifvit försatta ur stridbart skick och 285 mil af fiendens jernbanor blifvit förstörda och 15 jernbanstränger eröfrade, hvaremot blott en enda unionsgeneral, nemligen Bidwell, stupat och 4 generaler blifvit såråde. Rebellgeneralen Hoods här har sammansmält till 25,000 man, hvilka han lyckats föra öfver Tennessee, jemte 1500 från unionisterna tagna fångar. Enligt en depesch från Washington skall rebellgeneralen Lee biifvit utnämnd till Te IL fet PP oo HP Ia Lf dansarna da