Aftonbladet – 27 januari 1865, sida 3

göra skäl för sig hemma. Tre töserisocknen ha tagit tjenst i byn; och du har väl hört pratet om att inte en gång Friberg skall se sig god att bli qvar på en eådan plats en gäng, utan vill dra hit åt den dåliga Höfdingen, der de, som så i bod, äro så rart folk. — Menar du att sådant kan ha någon rimlighet för sig? Jog kan visst inte säga hvud han tänker, sade Erik. Men att handelsman vill, det tror jag riktigt för visst. Via vintertinget talade han med lagman om det, hur nu han svarade på det. ?Nej, säger du det?? svarade hon, och Erik säg att hon lutade sig än djupare ned öfver kanten. 5Så nu är det slut på denna lustresan! tillade hon kort efter. Mäånga tack, Erik! Surra väl fast prommen, annars blir inte far god på oss, när han kommer häråt och fiskar. Menar du att vi ska ta vägen om Qvarnebacken? Ja, låt os3 göra det då. Det är en storlättnad att veta, det den Niklas kommer från hus, helst nu när Herlog frisknar till. Nej, så grann den Qvarnbacksforsen går; men hemskt låter det också såhär i qvällningen. Det lyser der inne hos far din och jag har enliten kaffestrut till gubben. Och med dessa ord gingo de frem och knackade på en af de åita små rutorna. FJERDE KAPITLET. Till Carl-Johan Halvardsson i Prestsäter. Den i1:sta Maj 18... Nu ha vi fått vår och mycken grann väderlek, så j;g tänker ofta på huru vi ett år så dags gick upp och ned öfver Qvarnebacksskogen till kyrkan om söndagsmorgnarne. — Jag har sådan lust att pröfva på den gången än ett tag, och blir det inte under sommarhimmel, så blir det kanske