Aftonbladet – 27 januari 1865, sida 2

sen uppnegociera de för gäldande af alla örfollna ränteliqvider och förvaltningsdriften erforderliga penningbelopp, hvarigenom en för de oprioriierande tordringsegarne pgynnsam forcerad försäljning ai massans fastigheter undvikes och alla smärre skuldposter kunne genast utbetalas. SR — Anders Uppström den i Upsala nyss aflidne språkforskaren, var född den 29 Juni 1306 i Ofvansjö socken på Hammarby bruk, ler fadien var bruksarbetare under bergsrådet Petr och dennes son, den sedermera åsom riksdagsman pamnkunnige Thore Petr6. Hans anlag för andra sysselsättningar in dagsverksarbete vid bruket röjdes snart. Så snart det var honom möjligt, drog han sig undan i ensamheten för att få läsa, och ryktet om den vetgirige, ovanlige gossen hann snart Thore Petrås öron, hvilken derefter blef hans beständige beskyddare. År 1819 satte denne honom, 13 år gammal, i Gefle skola, hvilken han på den korta tiden f 3 år genomgick; på Gefle gymnesmm tillbragie han endast 2 år och tog vid 18 ärs ilder studentexsmen. Ar 1853 promoverades han till filosofie doktor. Bland hans promotionskamrater må nämnas F. F. Carlson, C. W. Böttiger, N. J. Berlin, C. E. Zedritz, E. V. Ruda, E. J. F. Kjellander, O. P. Sturzenbecker. Kollega vid Upsala katedralskola 1834 och sedermera lektor derstädes, docent i götiska språket 1850, e. o. professor 1859 erhöll svenska akademiens mindre pris 1850 samt kongl. priset 1854, ledamot af flera inoch utländska lärda sällskaper och akademier. Sitt stora vetenskapliga rykte grundlade professor Uppström hufvudsakligen genom sina forskningar och arbeten i mesogötiska språket, hvarar det stora hufvud verket: ?Coex Argenteus sive sacrorum evangeliorum versionis Gothice fragmenta, que iterum recognita adnotationibus instructa edidit Andreas Uppström?, utkom 1854. Åren 1860 och 1863 företog han utländska resor för att vid biblioteken i Wolfenbittel, Rom och Milano studera der befintliga götiska handskrifter. Resultaten af dessa forskningar voro redan fullständigt ordnade och tryckningen af detta hans sednaste arbete börjad. Af det material han under sin sista resa samlat, men ej sjelf hunnit offentliggöra, hade han åt sin vän professorn L. Meijer i Göttingen meddelat åtskilligt och de flitiga tyskarne hafva redan iör flera afhandlingar gjort bruk häraf. . Manlig redbarhet i sinnelsg, i lefnad, i vetenskaplig forskning utgjorde hufvuddraget af den bortgångnes upphöjda karakter; tillgifvenhet, högaktning och vördnad följa hans minne, (U.-P.) ——— — Diligensen mellan Stockholm och Upsala träffades förliden lördag af ett missöde, hvars följder lätt kunnat blifva ganska svåra. Då diligensen, som för tillfället var fullsatt med passagerare, på sin resa fill Upsala kl. mellan 4 och 5 e. m. hade hunnit i närheten af Kungshamn, mötte den några Wåhlakärror, lastade med stolar och dylikt. Diligensen måste då, för att komma förbi dem, hålla något ät sidan, hvarvid densamma, i följd deraf att väzen var isbelagd och dertill något kullrig, började glida uttör åt vägkanten, och då kusken, hindrad af de i vägen stående kärrorna, ej kunde så hastigt som erfordats komma åter upp på landsvägen, störtade slutligen vagn och hästar utför den temligen höga vägkanten och blefvo liggande på en nedanför varande åker. Allt. hade dock lyckligtvis försiggått så sakta och varligt, att hvarken passagerare eller hästar skadades, ehuru de senare att börja med lågo som de hade varit döda, men öfvenedet på vagnen blef dock något sönderslaged. Diligensen kördes vid tillfället af en nycket pålitlig kusk, och torde olyckan såedes kunna tillskrifvas sammeanträflande myn samma omständigheter. Passagerare och effekter infördes till staden med i bast anskaffud skjuts, Diligensbolaget lärer, till så vidt möjligt förekommande af dylika olyckor, nu ämna beslå hjulen på sina vagnar med broddar. (v. P.) — Kronoutskylderna. Anstånd med kronoutekyldernas erläggande har till nästkommande Mars månad beviljats de skattskyldige inom Norra och Södra Wedbo samt Vestra härader i Jönköpings län. Inom de distrikter, der uppbörden blifvit utsatt så tidigt, att förändringen ej hinner kungöras, får uppbörden fortgå på utsatta tiden, men utan ansvar för uteblifvande, hvarefter restmöte hålle i Mars månad. ; EB — Skörden i riket under sistlidet är har enligt sammandrag af länsberättelserna utfallit sålunda: God i de tre länen Östergötlands, Kalmar och Malmöhus; öfver medelmättig i Upsala, Södermanlands, Blekinge, Kronobergs, Göteborgs och Örebro; fullt medelmättig i Stockholms, Jönköpings, Kristianstals, Hallands, Elfsborgs, Skaraborgs och Fopparbergs ; medelmättig i Westmanlands ch Gotlands; under medelmättig i Wermlanis, Gefleborgs, Westernorriands, Jemtlands Norrbottens: nära missväxt i Westerbottens län. linn — Eyjendomsköp. Öfverstelöjtnanten baron Palmstjerna har köpt det i W. Wingåker belägna Skenäs med underlydande gods af aflidne öfverstelöjtnant Ihres arfvingar för ANN VV pda