Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 3

VADDIRSTSKESDLRATERNE IA Hvilka äro protestantiska kyrkans förnämsta behof? 1. Det moderna kyrkodömets män veta ett enkelt medel: det heter vetenskapernas omvändelse. I Guds namn, heter det, måste man hurtigt träda upp emot ?den atomistiskt subjektivistiska? tdsandan och upprätta de gamla auktoriteterna. De rcformatoriska bekännelsernas återställande i deras tulla förbindande kraft och besättandet af alla teoloviska och kyrkostyraude embeten med beI kännelsetrogna män — det skall hjelpa. 3 Skall det hjelpa? Man måste erkänna, att vederbörande redan redligt bemödat sig alt förverkliga detta system; men om det ock kunde lyckas dem bättre än hittills, så måste vi dock upprepa frågan: skall det hjelpa? Hur skall det då utföras? Man begär bekännelsernas gamla förbindande kraft. Gälla då i evangeliska kyrkan bekännelserna för ofeibara? — Nej?? — Hur kan man då; förpligta sig till läroskrifter, som ej äro ofelbara? — Alldeles som domaren förpligtar sig att döma efter lagar, som han i många delar finuer bristfälliga?. — Men det är väl en väsentlig skilnad mellan domaren och presten: hos domaren är intet behof af de bestående lagarnes öfverensstämmelse med hans öfvertygelser; af presten deremot, som är kallad att förkunna den gudomliga sanningen, fordrar man, att han blott talar efter sin personliga öfvertygelse. Men låt vara, aut ingen skilnad vore; då dock bekännelserna kunna förbättras, hur skall den förbättring ske, hvartill alla skola förpligtas? — Genom kyrkan, prestmbetet, presteståvdet, som har kallelsen tt vara skiljedomare i lärosaker?. — Men r då presteståndet ofelbart i evangeliska j. yrkan? Och om så icke är, hvem svarar ; TERS NG TRAKTER RSA RAR RR BAKAR ADA ARA RN