på, i och för Agathas sak — det vet jag — för henne har en märkvärdig kärlek till; och jag får väl ut mitt en dag. Men det må stå sitt kast, som I säger i Prestsäter; bara hon inte kommer på dig, för då skall jag ha rätt på det gamla gula lapphufvudet, vore det än tre alnar under jord. Nej, Margreta! lef du nu i fred; och skrif om det jag bad dig; — till en aktad vän Gunerus Friberg.